Bristerna i Nordic Battle Group
Om fyra månader tar utbildningen inför Nordic Battle Group, NBG, slut och beredskapen för styrkan tar vid. Detta innebär att NBG på 10 dagar från att riksdagen fattar beslut ska kunna vara verksam inom en radie av 600 mil från Bryssel. NBG ska dessutom kunna verka fredsframtvingande, en uppgiftsbeskrivning som närmast kan liknas vid krig. Det är dags att vi ställer oss frågan - är vi tillräckligt förberedda, skriver Hampus Ekström, värnpliktsrådet.
Intentionerna bakom att Sverige tar ett ökat ansvar för internationell stabilitet är enbart goda. Det är nödvändigt att vi som nation tar ett ansvar för upprätthållande av fred inte bara i vårt närområde utan att vi också är med och bereder möjlighet till demokrati för alla. De människor som med risk för sina egna liv ger sig ut för vårt lands räkning och tar detta ansvar är beundransvärda. Men deras uppoffring förpliktigar i den mening att den lägger ett tungt ansvar på beslutsfattarna att se till så att NBG är rustade med bästa tänkbar personal, materiel och utbildning.
Tidsramen tillsammans med omfattningen av det området som ska kunna täckas ställer oerhört höga krav på styrkan. Lägg till det riskbilden som kommer med det fredsframtvingande uppdraget och det står snart klart att en exceptionellt välfungerande, välutrustad och samövad styrka är en förutsättning för att man ska kunna svara upp mot den riskbild som finns. Det var med en sådan styrka i åtanke som riksdagen 2004 tog beslutet att initiera NBG projektet. NBG skulle vara det bästa som Sverige hade att erbjuda, vilket var en förutsättning för den höga ambitionsnivån.
Men med fyra månader kvar är styrkan fortfarande inte bemannad fullt ut, all materiel är inte levererad och således är heller inte styrkan så utbildad och samövad som den skulle kunna ha varit om alla bitar hade fallit på plats från början. Den 20 juni uppgav dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg, på en skriftlig fråga från riksdagsledamot Ulrika Carlsson (c), att stridsgruppen var bemannad till 70-90 procent. Försvarsministern uppger att det främst är specialistbefattningar, såsom medicinsk personal och personal till helikoptersystemen som inte är tillsatta
Konsekvenserna av detta måste diskuteras och det faller på beslutsfattarna att avkräva Försvarsmakten på svar rörande hur dessa tillkortakommanden förändrar riskbilden. Vilka blir konsekvenserna för den enskilda soldaten?
Värnpliktsrådet, som har presenterar en rapport kring Nordic Battle Group, vill lyfta fram fyra konkreta saker vi ser som nödvändiga att åtgärda och ge svar på innan processen går vidare:
1) Relevant och saklig information måste beredas dem som överväger att tjänstgöra i stridsgruppen för att rekryteringsprocessen skall bli trovärdig.
2) Frågor kopplade till utrustning och tänkbara missionsområden måste besvaras?
3) Skapa medvetenhet om riskerna hos medborgarna. Kan opinionen hemma acceptera ett större antal förluster än tidigare?
4) Det krävs god beredskap för dem som återvänder hem efter ett internationellt uppdrag, såsom tillgång till medicinsk rehabilitering, stöd till anhöriga och vård av soldater som fått psykiska men till följd av traumatiska upplevelser.
Regeringen måste fullt ut ta sitt ansvar i NBG frågan.
Det är enbart genom att diskuterar konsekvenserna av Försvarsmaktens eventuella tillkortakommanden och aktivt verka för en levande debatt som regeringen skapar en tydlighet i den förda försvarspolitiken - gentemot samhället i allmänhet och Försvarsmakten i synnerhet. Detta är man skyldig de soldater som riskerar sina liv för att möta de konsekvenser som kommer av det ökade säkerhetspolitiska ansvar som Sverige nu bestämt sig för att ta.
