Som ett mantra sprids nu via de transnationella mediajättarna att yttrandefriheten i Venezuela stryps och att oppositionella medier förbjuds. Det är fullkomligt fel. Myndigheterna i Venezuela har beslutat att inte förlänga tv-bolaget RCTV:s rätt att sända via marknätet. Däremot finns inga hinder för dem att fortsätta sända via kabel. Frekvensen i marknätet kommer att tilldelas oberoende producenter som verkar för demokratisk och pluralistisk kultur. Den statliga myndighetens kontroll över marknätet är inte unikt i världen. I Sverige är det staten som ger tillträde till detta. Så om TV4 bryter mot avtalet kan staten när nuvarande koncession går ut välja att inte förlänga den. Varför då denna upprördhet över att Venezuelas regering av samma skäl gör det? Och nu?
Sedan 1998 då Hugo Chávez valdes till president har inte en enda tidning, radiostation eller tv-kanal stängts. RCTV stängdes däremot tre gånger och varnades en gång mellan 1976 och 1984 av landets social- och kristdemokratiska regeringar för att ha sänt falsk och tendentiös information, föga uppbyggande berättelser, pornografiska filmer, samt för att ha förödmjukat presidenten Herrera Campins och hans fru.

Det finns inget land i Latinamerika där privata oligopol har en sådan makt över media. De kontrollerar 12 av landets 20 största medier. Den partipolitiska oppositionen är i kris. Kvar finns nästan bara det privata oligopolet som i praktiken agerar som oppositionparti.
RCTV har gjort sig känd för att stödja de värsta delarna av högerextremismen i landet. De spelade en avgörande roll för att driva fram statskuppen i april 2002, som lika mycket var en mediakupp som militärkupp. Under oljeblockaden som kostade landet 10 miljarder US-dollar uppmanade RCTV tittarna att ta till våld och sände propaganda för att skapa allmän hysteri bland folk.
Transnationella medier vill få oss att tro att RCTV är en garant för det fria ordet, när det handlar om storbolagens frihet att sända reklam och manipulera information. Kanalen har upprepade gånger brutit mot såväl landets lagar som koncessionsavtalet. RCTV:s chef Marcel Granier har gjort sig en förmögenhet på vapenhandeln som representant för General Dynamics, tillverkare av stridsflygplan, stridsvagnar och vapen som används i ockupationen av Irak.

RCTV fick 1987 sin koncession i marknätet förlängd i 20 år genom ett dekret av dåvarande presidenten Lusinchi mot löfte att avskeda regeringskritiska journalister. Nu hävdar den internationella, bolagsägda mediavärlden att detta ger RCTV rätt till förlängning i evig tid. Europas högerpartier, organiserade i European Peoples Party, vill med stöd av en rad högerextrema organisationer förmå Europaparlamentet att anta ett uttalande mot Venezuelas regeringsbeslut att inte förlänga RCTV:s konsession. Ett sådant uttalande skulle innebära att parlamentet motsätter sig statlig kontroll över marknätet i vilket land som helst, det vill säga ett klart övertramp på den nationella suveräniteten. Bolagsoppositionen mot Chávez har inte bara genomfört en misslyckad och blodig statskupp mot en legitimt vald president och en för landets ekonomi förödande oljeblockad. Den har också ägnat sig åt vandalisering och våld mot vanligt folk. Nu vill de mest extrema delarna av denna oligarki, som får stöd från USA och paramilitärerna i Colombia, ladda upp inför den 27 maj då RCTV:s koncession löper ut. Ett fördömande i Europaparlamentet blir då ännu en kugge i ett maskineri som i allt väsentligt påminner om den process som ledde till statskuppen mot Salvador Allende.

Vi tar kraftigt avstånd från detta och uppmanar de politiska partier som stöder statens rätt att såväl sluta som avsluta avtal i enlighet med lagar och förordningar, såväl vad gäller marknätet som annan infrastruktur som tillhör nationen, att också visa detta. Vi uppmanar alla demokratiska krafter att ansluta sig till Venezuelas kamp för en demokratisk och pluralistisk mediavärld och kamp mot medieligarkin.