Boken består helt och hållet av transkriptioner av samtal mellan Chomsky och åhörare vid olika möten i Nordamerika mellan 1989 och 1999. Strukturen med frågor och svar gör den nästan 500 sidor långa texten förvånansvärt lättläst, och ämnena täcker allt möjligt amerikanskt: skurkaktig utrikespolitik, mediernas propaganda, det militärindustriella komplexet, folklig kamp, klassamhället, välfärdssystem; allt analyserat på ett uppfriskande radikalt sätt.

Det är förstås lite trist att boken 'slutar' vid millennieskiftet, för jag skulle gärna vilja veta vad Noam har att säga om 11:e septemberattackerna, Irakkriget, och kriget mot terrorismen, men å andra sidan kan man göra sig en ganska god gissning av vad han tycker utifrån hans analyser av 1990-talet.
Chomsky har en slags intellektuell sluggerstil, vilket gör att hans framställningar på ett sätt är mycket lättlästa, eftersom han uttrycker sig rakt och okomplicerat. Samtidigt är framställningarna mycket svårlästa, eftersom de uppenbart är vinklade, men det är oklart hur mycket.
Lyckligtvis har Chomsky ett nästan övermänskligt minne, och han verkar ha läst allt som överhuvudtaget publicerats, vilket gör det möjligt för honom att strö fantastiska mängder referenser kring sig.
Det har dels den retoriska effekten att hans framställningar får ett mycket trovärdigt intryck, dels blir det också möjligt att kontrollera vad Chomsky påstår.

Boken innehåller dessutom en omfattande notapparat, och genom att kolla upp några av dessa noter kan man bilda sig en hygglig uppfattning om hur vinklingarna går till. På det sättet är boken intellektuellt sett mycket hederlig, även om den kräver ett visst arbete.
Det är å andra sidan helt i linje med Chomskys recept för en bättre värld - gräsrötter som själva bildar sig en uppfattning, organiserar sig, och bygger demokrati underifrån.