I tider av internationella brottsmålsdomstolar och reformprocesser inom FN hade jag snarare uppfattningen att mänskliga rättigheter är på frammarsch.
Det visade sig dock att Björklunds ärende ligger på ett annat och mer abstrakt plan. Han undersöker den idéhistoriska grunden för mänskliga rättigheter, och försvarar sedan denna grund mot de nutida idéströmningar som hotar att göra tanken på universella rättigheter för människor hopplöst föråldrade. Ett slags stambyte på de mänskliga rättigheternas fastighet, skulle man kunna säga.
Författaren har ett tydligt ärende, nämligen att försvara de mänskliga rättigheterna, och hans resonemang visar hur aktuell frågan är i debatterna kring Israel-Palestina, EU, USA-Irak, Nordkorea, Somalia och så vidare.
Starkt förenklat kan Björklunds resonemang sammanfattas i att det finns en konflikt mellan nationell suveränitet och mänskliga rättigheter; att tanken om mänskliga rättigheter bygger på att det finns objektiva värden; att idén om objektiva värden i dag är under stark press från olika relativistiska teorier, och slutligen att man med en 'kritisk rationalism' kan behålla idén om objektiva värden. Och den argumentation går riktigt bra.

Björklund refererar till en diger samling
filosofer och politiska tänkare, historiska såväl som nutida, samtidigt som han håller boken kort och någorlunda rapp i tonen - det är en debattbok han skriver, inte ett referensverk. Detta gör med nödvändighet att man som läsare har stor fördel av att redan känna till Popper, Hume, Locke, Rousseau, Rawls och de andra, eftersom Björklund inte hinner presentera dem i någon större detalj, men samtidigt polemiserar mot dem. Alternativt kan man parallelläsa något lämpligt referensverk för västerlandets idéhistoria.
Boken har dock en stor svaghet: den är skriven på fel håll. Författaren presenterar först sina argument occh sedan vad han argumenterar för. Han både initierad och engagerad, vilket gör boken intressant, men genom hela boken sitter man ändå och undrar vart han vill komma, och inte förrän de sista sidorna blir målet tydligt.
Därför tänker jag göra alla er läsare en tjänst och ger er en läsanvisning: läs sista kapitlet om individerna och rättsstaten först, sedan det näst sista kapitlet, och fortsätt sedan ett kapitel i taget mot bokens början. Det kommer att bespara er mycken frustration.