Vill vi ha det på det här viset? Vill vi bli sittande med samma fadda smak av rättsövergrepp i munnen som när Ahmed Agiza och Muhammad Zery utvisades till tortyr i Egypten?
Tidigare utrikesminister Thomas Bodström frågar kritikerna 'hur ska vi göra i stället med personer som misstänks för terrorism?'. Svaret är så enkelt att man måste ha en toppolitikers maktbaserade världsbild för att inte förstå det: vi ska inte utvisa någon utan att vare sig de eller vi får veta varför. Ska Hassan Asad, eller någon annan, utvisas på grund av terroranklagelser måste dessa anklagelser visas fram och prövas.
Vi svenskar är med rätta stolta att Sverige är ett rättssamhälle och en demokrati. Det första betyder att hos oss ska ingen ska drabbas av påföljder av påstådd brottslighet utan att ha fått en ärlig chans att försvara sig. Det andra betyder att folkets åsikter ska räknas, och också att vi alla har ett visst ansvar att protestera när vi tycker att saker går fel till. Om vi inte får veta skälen till en utvisning blir det omöjligt för oss att skapa oss en åsikt i frågan och göra denna åsikt känd för politikerna. Det får inte hända - inte ens i säkerhetsfrågor. Inte ens för att hålla bra kontakter med mäktiga främmande stater. Varje gång det händer urholkar vi vår demokrati.
I Egyptenfallet hände allt avsiktligt så snabbt att ingen hann reagera, men nu finns det mer tid. På www.namninsamling.com/hassan finns en namninsamling som man kan skriva på. I dag, onsdag den 14 februari, finns det 362 namn på listan och den växer snabbare för varje dag. Låt oss hjälpas åt att samla så många underskrifter som bara möjligt och visa för vår regering att vi vill känna oss stolta över att vara svenskar igen - för det är omöjligt just nu.