Artikeln håller en mycket positiv ton till den alternativa vården och Doctare pläderar för indisk medicin (Ayurveda) och kinesisk medicin. Detta är gamla sätt att bota sjukdomar och i artikeln betonas att 'visdomen' är femtusen år gammal. Underförstått att den uråldriga läkekonsten är verkligt beprövad och ska respekteras. Under femtusen år har dock dessa indiskt visa läkare varken lärt sig att transplantera hjärtan eller kirurgiskt återställa svårt skadade trafikoffer. Eller utrota TBC och smittkoppor. Likvärdig läkekonst?
En mer informativ artikel på samma tidningssida säger att ett seminarium hållits i Göteborg kring alternativ medicin den 27 november 2006. Där universitetets rektor Pam Fredman sa att hon som universitetets rektor 'ville bidra till att Göteborg intar en ledande roll när det gäller integrering av olika medicinska traditioner'. Man häpnar.
Medelklassens kvinnor svärmar för alternativ medicin, använder sina positioner och nätverk för att göra oss 'alternativa'. När de inte flockas på Dalai Lamas möten och dyrkar tibetansk buddism. Okunnigt ovetande om den buddismens behandling av sina klosters livegna. Där straffet för flykt från livegenskapen innebar utskurna tungor eller avhuggna händer. En tjusande andlighet. Och lika underbar indisk medicin framväxt i ett obarmhärtigt kastsamhälle. Brukar ayurvedaläkaren bota kastlösa? Det tycks som dessa tillskyndare av 'femtusenårig visdom' har försett sig själva med ogenomträngliga skygglappar.

Även på Karolinska institutionen i Stockholm frodas 'integrerad medicin'. Osher Center har visserligen fått sina miljoner genom donation men det är ingen ursäkt - egentligen. Forskningsresurser och forskare binds upp av donationen. Utanför detta undervisas läkarstuderande och annan vårdpersonal om alternativ medicin. En undervisning som givetvis kostar pengar. Våra skattepengar.

Låt medelklasskvinnorna själva betala sin 'forskning' kring 'integrerad medicin'. De får så gärna romantisera indiskt uråldrigt visa läkare (eller kinesiska) men vi ska inte betala detta med samhällets resurser. De pengarna behöver vi till vården - och till vår förnuftsbaserade forskning.
Givetvis kan det i kinesisk och indisk läkekonst finnas behandlingsmetoder och vissa örtmediciner som fungerar. Men detta ska utvärderas genom laboratorietester och andra former av prövning. Och sedan modifieras så att skadliga biverkningar utesluts. Men detta är inget att prioritera. Vi når samma resultat på andra vägar.
De vackraste ord jag vet är just förnuft och upplysning. Vetenskap och forskning. Jag har mitt liv att tacka skickliga svenska kirurger för. Samma gäller för mig mycket närstående personer. Ayurvedamedicin hade i våra fall betytt döden.
Därför är satsningen på flum-'medicin' och alternativa metoder för mig så motbjudande. Hur kom detta in i vårt samhälle? Vem har nytta av att driva oss in i ett medeltidsmörker? Och varför protesterar inte våra läkare och forskare?

Det går inte att ursäkta de resurser som läggs på 'integrerad medicin' med att det inte skadar att undersöka andra samhällens läkekonst. Det skadar. Det kostar pengar. Det leder ingenstans. Kanske förklaras eländet av postmodernismens dekonstruktion av system och mönster. Kvasivetenskap eller vetenskap. Det kvittar lika. Postmodernismen också ett av medelklassens stora svärmerier. Vår underbara elit snurrar runt med Dalai Lama, Derrida och indiska ayurvedaläkare. Ett sannerligen skrämmande scenario.