• Lali Puna under en konsert i Berlin i januari 2004
Stockholms Fria

Tysk electropop regerar

Det finns en rätt allmänt vedertagen tes att band gör bäst ifrån sig på sina första inspelningar; man tänker sig att det är där energin och spelglädjen finns, och att glöden sedan sakta slocknar så att de senare skivorna blir som ruiner över lyckade konstellationer och musikaliska grepp.

Med tyska electropoparna Lali Puna är det alls inte så. I jämförelse med deras kusiner Stereolab, vars utveckling inte varit bra de senaste fem åren, lyckas Lali Puna gå från klarhet till klarhet och bara bli bättre för varje skiva. Nya albumet Faking the books tar vid där 2001 års Scary world theory lämnade av, men innehåller bättre låtar, snyggare arr, och betydligt mer energi.

Signalen gavs redan på ep:n Clearcut för ett par år sedan, ett inte helt väntat samarbete med Bomb the bass som dock gav gott om köttighet till den tidigare ganska tunna stommen i Lali Punas musik. Kanske det mötet föranledde dem att driva upp både tempo och skrammelnivå ett antal steg? Här är betydligt mer slamriga trummor, gnisslig gitarr, ångande orgel och synth än på de tidigare bitvis ganska tama plattorna. Om de förut rört sig nära band som The Notwist, Tarwater eller den tama sidan av Stereolab, så närmar de sig nu snarare Ladytron, Electrelane och det energiska Stereolab.

Monotonin kommer fram mycket mer nu (vilket jag alltid uppskattar) och låtarna lyckas samtidigt få fram det episka drag som monotonin oftast måste bollas mot för att skapa dynamik. Samtidigt är det många nedtonade och lugna spår här - allt är inte slammer -

vilka bildar ett fint kitt mellan de mer drivna låtarna. Med andra ord är Faking the books utan tvekan deras bästa album så här långt och är en strålande platta. Det finns alltså hopp om musiklivet.

Anders Nilsson Karlin

MUSIK:

Lali Puna

Titel: Faking the books

Bolag: Morr Music

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

En makalös debut

Sörjer du liksom jag fortfarande Becks snedsteg ner i överproduktion och glam? Hoppades du också att Mutations skulle följas upp av en Midnite vultures inspelad på rullbandare i garderoben? Eller att det skulle komma någon och göra jobbet åt honom? Då kan du sluta leta nu - Ariel Pink från Los Angeles är vad du behöver. Vad detta enmansband gör låter precis så makalöst hisnande som någonsin Becks vardagsrumsinspelningar med beatbox och leksaksbandspelare.

Stockholms Fria

Gustav skriver gladare musik

Säkraste vägen till publikens hjärta är att överraska när garden är nere. Den som sett Gustaf Kjellvanders nya soloprojekt The Fine Arts Showcase, med förväntan att det ska låta som när han spelade med brodern Christian i Songs of soil, förstår vad jag menar.

Stockholms Fria

Obehaglig bok om tortyr visar människors ondska

Det är med tilltagande fasa och vanmakt man vänder blad i den här boken. Aldrig tidigare har jag mött så många vittnesmål från fängelser och redogörelser för lidande och tortyr som här, och aldrig heller så hjärtskärande.

Stockholms Fria

Mästerlig melankolisk indiepop från The new year

När Texas-kvintetten Bedhead kastade in handduken för sex år sedan försvann ett av nittiotalets riktigt betydande indieband. Med sin emotionellt laddade men återhållsamt tillbakalutade och melankoliska rock var de, tillsammans med band som Low och Codeine, i hög grad pionjärer för de framväxande genrerna slowcore och sadcore. De sålde inga stora mängder och slog inte hos någon större publikskara. Men de blev kritikerfavoriter och har utövat långtgående påverkan på senare band.

Stockholms Fria

© 2025 Fria.Nu