• Den japanska tonsättaren och gitarristen Keiji Haino är redan en legend i den experimentella musikvärlden.
Stockholms Fria

Tokyo Style-festivalen med Keiji Haino som kultgestalt

'Vi har aldrig haft så här mycket folk förut', säger en stolt arrangör. Säkert 150 förväntansfulla entusiaster trängs inne i ett svettfuktigt kvavt Fylkingen, en inte helt vanlig syn.

KONSERT: Keiji Haino Fylkingen (The Nursery)

Anledningen är celebert besök från Japan av noise-gitarristen Keiji Haino, arrangerat av föreningen The Nursery inom ramen för den pågående Tokyo Style-festivalen. Det skulle inte vara en riktig Japan-festival utan en noise-artist. Genren är idag lika japansk som sushi, och Keiji Haino är den idealiske representanten att gästa Stockholm.

Han är en av de legendariska avantgardisterna, i det närmaste okänd utanför en inbiten krets, men verksam sedan i början av 1970-talet och med närmare 100 skivsläpp bakom sig i olika konstellationer. Psykedelika, drone och improvisation baserad på våldsamt distad gitarr är Hainos kännetecken. Kombinera det med primalskrin i lätt ritualistiska eller seansliknande framföranden, så har man ungefär ringat in Hainos musik.

På Fylkingen ger han ett nära två timmar långt set fyllt av remarkabel intensitet. Med hans spastiska kroppsrörelser, den veritabla ljudväggen av oväsen och vrålande blir det bitvis så laddat att håret reser sig. Ändå är det bara gitarr han spelar, filtrerad genom en bunt effektpedaler och en sequencer. På skiva kan Haino vara både upprepande och statisk, men på scenen är han mer av en ångvält, en gitarrens Peter Brötzmann.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

En makalös debut

Sörjer du liksom jag fortfarande Becks snedsteg ner i överproduktion och glam? Hoppades du också att Mutations skulle följas upp av en Midnite vultures inspelad på rullbandare i garderoben? Eller att det skulle komma någon och göra jobbet åt honom? Då kan du sluta leta nu - Ariel Pink från Los Angeles är vad du behöver. Vad detta enmansband gör låter precis så makalöst hisnande som någonsin Becks vardagsrumsinspelningar med beatbox och leksaksbandspelare.

Stockholms Fria

Gustav skriver gladare musik

Säkraste vägen till publikens hjärta är att överraska när garden är nere. Den som sett Gustaf Kjellvanders nya soloprojekt The Fine Arts Showcase, med förväntan att det ska låta som när han spelade med brodern Christian i Songs of soil, förstår vad jag menar.

Stockholms Fria

Obehaglig bok om tortyr visar människors ondska

Det är med tilltagande fasa och vanmakt man vänder blad i den här boken. Aldrig tidigare har jag mött så många vittnesmål från fängelser och redogörelser för lidande och tortyr som här, och aldrig heller så hjärtskärande.

Stockholms Fria

Mästerlig melankolisk indiepop från The new year

När Texas-kvintetten Bedhead kastade in handduken för sex år sedan försvann ett av nittiotalets riktigt betydande indieband. Med sin emotionellt laddade men återhållsamt tillbakalutade och melankoliska rock var de, tillsammans med band som Low och Codeine, i hög grad pionjärer för de framväxande genrerna slowcore och sadcore. De sålde inga stora mängder och slog inte hos någon större publikskara. Men de blev kritikerfavoriter och har utövat långtgående påverkan på senare band.

Stockholms Fria

Lugn Hultsfredsfestival med starkare program än någonsin

Efter fyra nätter på en leråker kan det konstateras att årets Hultsfredsfestival var en tämligen lugn tillställning, med lite högre medelålder, få våldsamheter och endast en dags ihållande regn.

Redan när man tittade på affischen kunde man se att något hade hänt. Från att tidigare alltid ha stått i skuggan av Roskildefestivalen, med svagare program och rykte om sig att locka mest gymnasiekids, klarade Hultsfredsfestivalen i år att rycka upp sig avsevärt.

Stockholms Fria

© 2025 Fria.Nu