Nyss såg vi hur 92 vuxna adopterade från Chile i ett öppet brev ställt sig frågande till vad som händer nu, när det visat sig att flera av de adoptioner som Adoptionscentrum förmedlat från Chile varit illegala. Nu höjer vi adopterade från Colombia våra röster och ställer samma fråga: Vilket ansvar har Sverige när det kommer till hanteringen av våra adoptioner?

Colombia har varit ett av de största givarländerna för adoptioner till Sverige genom åren. Fram till slutet av 2011 hade 5 408 colombianska barn kommit till Sverige, merparten kom genom Adoptionscentrum. Det som framkommit gällande de chilenska adoptionerna är inte någon nyhet för många av oss adopterade, utan snarare ett välkänt faktum.

Colombia har länge ägnat sig åt illegala adoptioner och i olika forum har adopterade kunnat jämföra historier och ett skrämmande mönster har framträtt.

Vid en första anblick ser adoptionerna ut att ha gått rätt till. Beslut har tagits av domstolar och berörda parter har intygat att de barn som skulle få nya föräldrar i väst var föräldralösa och i behov av nya familjer. Våra adoptionshandlingar har officiella stämplar och är signerade av myndighetsutövande personer. Men inbördeskrig, klassklyftor, rasism, stigman, en sträng religion och inte minst korruption är bidragande faktorer till att barnhemmen började fabricera adopterbara barn. De tre största adoptionshemmen (La Casa de la Madre y el Niño, FANA och CRAN) i Bogotá hade alla kopplingar till presidenten. Mäktiga människor blev enormt rika genom att stjäla och sälja barn, en praktik som hade sin storhetstid under 60- till 80-talen. Barnhemmen hade breda nätverk bestående av så kallade ”child finders”, korrupta socialtjänstepersoner, poliser och andra individer med maktpositioner som möjliggjorde våra adoptioner.

Vi har vuxit upp i tron att vi blivit bortlämnade av unga och ensamstående förstamammor som velat ge oss en bättre chans i livet än vad de själva kunde erbjuda. Somliga har fått höra att våra förstaföräldrar inte hade råd att ha oss kvar. Det har uppdagats att en del mammor drogades under förlossningen för att sedan vakna upp till nyheten att deras barn var dödfött. Andra har fått ”välja” mellan att betala skyhöga sjukhuskostnader eller betala med sina barn. I vissa fall har barn, som lekt några meter från sina föräldrar, kidnappats. Detta skedde systematiskt: fabricering av till synes adopterbara barn för att tillgodose en aldrig sinande efterfrågan och metoderna för att lura till sig barn hade inga gränser. Detta möjliggjordes bland annat genom att våra identiteter förfalskades, vilket försvårat eller omintetgjort chanserna för återförening. För att citera den nederländska aktivisten Marcia Engel: ”Hur många barn kan hittas av en och samma nunna innan misstanke väcks?” I allt för många fall påstås barnhemmens dokumentation ha försvunnit i en flytt, förstörts vid en brand eller en översvämning. Ursäkter som inte enbart används av barnhem i Colombia utan även av barnhem i bland annat Korea, Indien och Sri Lanka, för att få oss adopterade att sluta ställa frågor om våra ursprung.

Det har gjorts utredningar. För några år sedan när Séptimo Día för den colombianska tv-kanalen Caracol gick ut med sin dokumentär Niños made in Colombia, ledde det till att en del ansvariga fick sparken och att adoptionsverksamheten i viss mån sågs över. Detta har dock inte hindrat Adoptionscentrum från att annonsera efter svenska adoptivföräldrar till colombianska barn. Tyvärr är Colombia fortsatt korrupt och de flesta sanningar tystas fortfarande ner genom hot och våld. I dagsläget söker tusentals adopterade sina föräldrar och tusentals föräldrar söker sina barn.

Den 11 oktober 2017 sa Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFOF: ”Det är omöjligt att garantera att varje adoption sker på ett etiskt godtagbart sätt”. Om det inte går att garantera etiskt godtagbara adoptioner och Adoptionscentrum vill skjuta över ansvaret på våra förstaländer och inte ta ansvar, vad händer då?

Vi kräver att en oberoende utredning och granskning genomförs av Adoptionscentrums verksamhet. Att dåvarande NIA, i dag MFOF, utreds och granskas i sin roll gällande oetiska adoptioner.