Debatt


Chileadoptioner

  • Alexandra Prag, Bonnie Berggren, Claudia Björklund, Jenny Käppe, Jessica Björklund, Kristoffer Tobias Öhrn Johansson, Luisa Aronsson, Therese Aronsson, Marcela Olsson, Maria Andersson Siikavuopio, Maria Diemar, Maria E Wirsén, Maria Nilsson, Nina Hugosson, Nina Lindholm, Pelle Törnkvist, Per Liljedahl, Thérèse Göterheim, Veronica D'Arrò, Victoria Sjöstedt med flera Chileadopterade undrar hur de ska kunna få svar om sina adoptioner.
Fria Tidningen

Varför tar inte Adoptionscentrum ansvar?

Vi har trott att det fanns en mamma eller ett par i Chile som inte kunde ta hand om sitt barn. Många av oss känner sig i dag lurade och väldigt svikna, skriver 92 adopterade från Chile.

I Sverige i dag finns det 2 177 adopterade från Chile, fram till 1992 adopterades totalt 2 021 barn genom adoptionsorganisationen Adoptionscentrum. I dagarna har det kommit fram uppgifter om att flera av dessa adoptioner är olagliga, hittills har man funnit oegentligheter i 16 fall. Vi misstänker att detta bara är början och för oss adopterade är det som om hela ens värld har vänts upp och ner.

Som adopterad har man i bästa fall med sig lite information från sitt födelseland, kanske en bakgrund till adoptionen, ett namn, en plats, ett datum. Dessa uppgifter är ofta otroligt viktiga för en som adopterad för de utgör hela ens identitet som man har fått med sig från ursprungslandet.

Självklart har man litat på att informationen stämmer, att det fanns en mamma/ett par som i Chile inte kunde ta hand om sitt barn och att hon/de ville ge barnet en bättre framtid hos föräldrar som hade bättre förutsättningar att ta hand om barnet.

Nu har det visat sig att socialassistenter i Chile bedrev en uppsökande verksamhet, att de ibland pressade den gravida mamman att lämna bort sitt barn eller till och med tog barnet från mamman. Det ska ha funnits domare som var kända för att se mellan fingrarna och låta adoptioner gå igenom som inte borde ha genomförts. Kanske fanns det människor som tjänade pengar på detta?

I Sverige fanns det par som ville bli föräldrar, par som litade på att Adoptionscentrum hade koll på sin verksamhet och övervakade att allt gick rätt till. De blivande adoptivföräldrarna förutsatte att det barn som de adopterade, var ett barn som inte hade föräldrar som kunde ta hand om det.

Nu har vi genom reportaget på SVT och de nya uppgifter som kommit fram förstått att biologiska föräldrar i Chile har känt sig lurade och manipulerade. Att adoptioner genomförts utan underskrifter och genom påtryckningar från socialsekreterare. Att man förfalskat födelsebevis, ändrat stavning i namn och hittat på nya personnummer för att genomföra adoptioner som inte varit riktiga adoptioner. Det har funnits biologiska föräldrar, som i decennier har sökt barnen som tagits ifrån dem på olika sätt. Att de biologiska föräldrarna inte vetat var barnet tagit vägen eller om barnet lever eller är död.

Nu har vi, de adopterade Chile-barnen, vuxit upp. Vi har skapat oss ett liv i Sverige, en del av oss har familj och barn, även barnbarn. Nu har det plötsligt visat sig att vi kanske har byggt oss ett liv på uppgifter som inte stämmer. Vi är så många som påverkas av detta, också adopterade från andra länder som kommit hit med samma adoptionsförmedlare har många frågor och tvivel.

Många av oss känner sig i dag lurade och väldigt svikna. Hur ska vi nu framöver kunna granska våra adoptioner och våra papper om det är till skandalomsusade Adoptionscentrum vi ska vända oss för att få tag i dessa?

Hur går det ihop, att om vi vill ta reda på mer om vår bakgrund, då ska vi söka våra rötter genom en organisation som påstår sig veta att adoptionerna från Chile gått rätt till, fast uppgifter tyder på det motsatta. Adoptionscentrum som i dag är en organisation där man är "trygga med att adoptionerna sköttes enligt de lagar och regler som gällde under den tiden".

Varför vill denna adoptionsorganisation inte ta ansvar för det som den har förbisett i sina granskningar av de adoptioner de förmedlat?

Vad händer nu i de fall där adoptionen varit olaglig?

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu