I måndags kväll deporterades nio flyktingar till Kabul från förvaret i skånska Åstorp. Från början var utvisningar planerade för 18 personer, men hälften stoppades tillfälligt, enligt gränspolisens uppgifter till DN.

Deportationerna möttes av protester från ett 70-tal demonstranter. De utvisningshotade personerna, varav flera var ungdomar, fick även besök av vänner och aktivister i förvaret innan de skulle bussas vidare till planet på Skurups flygplats. Enligt nätverket Vi står inte ut, som bland annat driver frågan om amnesti för ensamkommande ungdomar, vittnar flera av besökarna om missförhållanden i samband med förberedelserna inför deportationerna.

En av dem som var där var Jennie Leander. Hon berättar att hon har besökt förvarstagna inför utvisningar flera gånger tidigare, men säger att situationen den här gången var annorlunda. Under helgen innan deportationen övervakades besöken bland annat av vakter.

– Det var två vakter som talade om för mig att besöket skulle övervakas och att det inte fick ske någon kroppskontakt. Vi fick inte ens ta i hand, då skulle de avbryta besöket.

Jennie Leander säger att vakterna själva inte kunde svara på hennes fråga om varför de skulle övervaka besöken.

– Det var en hemsk upplevelse. Jag har varit på förvaret mycket och en enkel sak som en hejdåkram är så värdefull.

Fria Tidningen har varit i kontakt med Torbjörn Nyberg, avdelningschef för Migrationsverkets förvarsverksamhet, via mejl. Han bemöter inte Vi står inte ut:s anklagelser om att de förvarstagna fick information först samma dag som utvisningen skulle ske men tillbakavisar nätverkets kritik om att tolkar inte använts inför måndagens deportationer.

Han menar också att besök i förvar kan övervakas av säkerhetsskäl under vissa omständigheter.

”Bevakade besök innebär också att ingen kroppskontakt får ske, detta för att inte otillåtna föremål ska kunna överlämnas och föras in på förvaret, exempelvis narkotika, vapen eller annat som kan användas för att skada sig själv eller andra”, skriver han.

Han tillägger även att ett beslut om bevakning ska göras skriftligen, och dessutom kan överklagas.

Men enligt Jennie Leander utgör övervakade besök utan beröring omänsklig behandling.

– Det här går att jämställa med att ta farväl av nära och kära på hospice, du kommer kanske aldrig se människan igen. Okej om det är övervakat, men varför ingen hejdå-kram? De ser ju om man överlämnar något.

Hon säger även att den skriftliga information hon och de förvarstagna fick kom först efter själva besöket. Dessutom förklarades inte beslutet på de förvarstagnas egna språk.

– Och hur ska man överklaga om man utvisas nästa dag? Det är ett fulspel, det måste tryckas hårdare på de mänskliga rättigheterna.