Bostadskris råder i Stockholm. Priserna på bostadsrätter och villor har skenat de senaste åren, kötiderna till hyresrätter blir allt längre och trångboddheten ökar i socialt utsatta områden.

Samtidigt går det väldigt bra för vissa. I de flesta välbeställda villaområden har den genomsnittliga bostadsytan per person ökat de senaste åren, enligt en rapport som Stockholms Handelskammare publicerade för ett par år sedan. Hushåll med höga inkomster bor större och bättre än någonsin, även i bostadsbristens Stockholm.

Att de växande klyftorna i samhället gör sig påminda på bostadsmarknaden är inte konstigt. Att staten dessutom öser miljarder över de rikaste i form av ränteavdrag och sänkt fastighetskatt gör ju inte saken bättre. Ändå lyser den här skevheten med sin frånvaro i den bostadspolitiska debatten.

Ett uppfriskande undantag är arkitektfirman Paradisos rapport ”Mellanstaden”, som ”uppmärksammar villastadens oerhörda utvecklingspotential för fler bostäder och nya former för stadsliv!” Rapportens utgångspunkt är den oerhört skeva fördelningen av mark i Stockholmsregionen. I 14 relativt centrala kommuner består 72 procent av den bebyggda marken av småhusområden, trots att bara 21 procent av hushållen bor där.

Dessa villaområden ligger dessutom ofta som en ”kil” mellan innerstad och ytterstad, kollektivtrafiken är ofta begränsad och bilberoendet norm.

Paradiso arkitekter visar dock, med exempel från olika stadsdelar, hur villaområden skulle kunna förtätas med nya bostäder. Genom att bygga småskaliga flerbostadshus inom befintlig villastruktur – bokstavligen på gränsen mellan villatomterna – kan det ske utan att några befintliga bostäder rivs, och med ett bevarande av en rimlig trädgårdsyta för de boende. Med andra ord har den så kallade YIMBY-rörelsen, ”Yes in my backyard”, här en chans att verkligen göra skäl för sitt namn!

Om Mellanstaden förverkligades i stor skala skulle 160 000 bostäder kunna byggas i fem av länets mest centrala och rikaste kommuner.

Förutom fler bostäder skulle en fördel vara att stadsdelar knyts ihop och förutsättningar för ett helt nytt stadsliv skapas. Underlaget för en effektiv kollektivtrafik stärks och bilberoendet minskar – precis vad vi behöver för att möta en av mänsklighetens största utmaningar just nu.

Arkitekterna på Paradiso ser det tidiga 1900-talets egnahemsrörelse som en förebild, och menar att Mellanstaden kan förverkligas utan tvång, om rätt incitament och regelverk skapas. Oavsett vad man tycker om konceptet är det precis den här sortens visionära idéer som saknas i den bostadspolitiska debatten.

Vi behöver så klart prata om tråkiga detaljer som ränteavdrag, hyresregler och finansiering av ett ökat bostadsbyggande. Men vi måste också prata om hur vi vill bo och om hur våra städer kan utvecklas och anpassas till framtidens sociala och ekologiska utmaningar.

Så vilket parti är först att våga höja parollen: ”Förtäta villastaden!”?

Frilansjournalist, aktuell med boken Kasinolandet – bostadsbubblan och den nya svenska modellen