Fredrik Önnevall och de två andra SVT-medarbetarna som åtalades för människosmuggling förra året menade att deras handlingar borde omfattas av ett humanitärt undantag från lagen. Tingsrätten i Malmö tyckte att det var ”helt uppenbart” att det var ideella skäl som låg bakom deras beslut att hjälpa 15-årigen att komma till Sverige. De mötte pojken i Grekland när de spelade in dokumentärserien ”Fosterland” och i filmen skildras hur de tar beslutet att hjälpa honom till Sverige och även resan hit. Enligt domstolen hade pojken kunnat söka asyl i något av de EU-länder som de passerade under resan, innan de kom till Sverige. Eftersom han inte gjort det var hans skyddsbehov inte tillräckligt starkt för att ett humanitärt undantag skulle tillämpas, enligt tingsrätten. Önnevall och hans kollegor fick villkorlig dom med samhällstjänst. Hade de valt fängelse hade de fått sitta inne i två månader.

– Det är orimligt att man straffas för att man utan ersättning hjälper någon att tillgodose sin rätt att söka asyl, säger Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson Christina Höj Larsen.

Vänsterpartiet vill se en utredning om möjligheten att göra det lagligt att hjälpa flyktingar till Sverige. I höstas lade de fram en motion om det i riksdagen.

– Fästning Europa befästs och militariseras allt mer och människor kommer att försöka hjälpa andra att ta sig hit. Det måste finnas utrymme att göra det utan att man straffas för det, säger Christina Höj Larsen.

Samtidigt menar hon att det finns svåra gränsdragningsproblem. Även om det inte ligger något vinstintresse bakom att transportera en flykting hit, kan de som får hjälp försättas i en beroendesituation eller utnyttjas på andra sätt, säger hon.

– Därför är det viktigt att det sker helt altruistiskt.

Att Vänsterpartiet anser att en lagändring krävs för att göra det möjligt att hjälpa flyktingar till Sverige pekar på svårigheterna med nuvarande lagstiftning. Det humanitära undantag som tv-teamet hoppades på finns egentligen inte inskrivet i svensk lag. Däremot öppnar ett EU-direktiv för möjligheten att använda sig av ett sådant undantag. Det konstaterade Högsta domstolen i en vägledande dom år 2009.

Att ideellt hjälpa någon till en så kallad ”yttre gräns” – som alltså inte leder till ett annat EU-land – kan vara lagligt om personen i fråga direkt söker asyl. Men vid en ”inre gräns” – till exempel Sveriges gräns mot Danmark – går det inte att söka asyl. Det innebär att en flykting måste åka en bit in i Sverige för att göra en asylansökan hos Migrationsverket. Har man hjälpt personen att åka den biten kan man ha gjort sig skyldig till brott. Men om själva syftet med transporten är att personen ska kunna söka asyl, och det inte går att göra utan att åka in i landet, kanske det kan vara aktuellt med ett humanitärt undantag, menade Högsta domstolen.

I fallet som behandlades då kom domstolen dock fram till att något undantag inte gick att tillämpa. Personerna som hade fått hjälp att ta sig till Sverige hade nämligen kunnat söka asyl i det Schengenland de först kommit till, menade domstolen. Precis som i fallet med Fredrik Önnevall och hans team.

– Något humanitärt undantag tillämpas inte när det gäller människor som har rest genom EU. De hade behövt komma hit via flyg, med båt från Ryssland eller liknande.

Det säger Tomas Fridh, som är advokat och juridiskt sakkunnig för Flyktinggruppernas riksråd.

– I förarbetena till dagens utlänningslag är det ganska tydligt att politikerna trodde att ett humanitärt undantag skulle tillämpas. Men juristerna har i princip underkänt den möjligheten. Genom sin tystnad har politikerna dessutom gett juridiken rätt, säger han.

Många av de som fälls för människosmuggling, även när det handlar om ideella skäl, döms till fängelse. Av 91 fall av människosmuggling som tagits upp i Malmö tingsrätt 2014–2016 har tre månaders fängelse dömts ut vid 39 fall. I några fall har pengar varit inblandade, men i de flesta har de inte det. I vissa av fallen har det handlat om nära släktingar som fått hjälp att ta sig över gränsen. Nära släktband kan innebära att brottet anses vara mindre allvarligt och istället leda till kortare straff eller böter men i flera fall har det lett till fängelse.

Att det kan anses vara ett mindre allvarligt brott om man hjälper sina anhöriga tycker Tomas Fridh är upprörande.

– Tingsrätt och hovrätt har gjort biologiska tolkningar där det handlar om att man måste ha samma blod. Jag tror inte Högsta domstolens mening var att personer som av politiska eller mänskliga skäl hjälper andra över gränsen ska få fängelsestraff, säger han.

Samtidigt ser Thomas Fridh en liten öppning. Han arbetade med ett fall som gällde en flyktingfamilj som fick hjälp att ta färjan från Danmark till Helsingborg, där en tillfällig gränskontroll upprättats. Tingsrätten ansåg att Helsingborg kunde betraktas som en ”yttre gräns” på grund av de tillfälliga gränskontrollerna till Sverige.

– Så länge det finns gränskontroller finns ett utrymme att hjälpa personer ta sig hit, om man stannar innan man nått den första myndighetspersonen. Aktivister verkar hittills inte ha känt till det, men det vore intressant att sprida och se vad som händer.