De sju största vårdföretagen hade 2011 en vinst som motsvarde fem procent av intäkterna på två miljarder. Det är hundra miljoner, ingen dålig siffra jämfört med personalens löner som för sköterskor ligger på tjugofem till trettio tusen. Vi som är sjuka och lever på sjukpenning får i bästa fall 20 000, men ofta om man är utförsäkrad, bara fyra tusen plus hyra.

Av de sju stora ägs alla utom Praktikertjänst och Aleris via riskkapital. Praktikertjänst tillhör drygt 2 100 läkare och tandläkare. Aleris har familjen Wallenbergs investmentbolag Investor som huvudägare. Praktikertjänst drog 2011 in nästan 9 miljarder och drygt en miljard blev resultatet i rörelsen. Det ger en unikt hög rörelsemarginal, på 8 procent. Av de riskkapitalägda är Carema störst som hade intäkter på 6,5 miljarder förra året. Rörelsevinsten blev 280 miljoner kronor.

Det ska inte vara tillåtet att göra vinster i välfärden. Skälet, förutom att det kostar, är att det snedvrider resurserna. Den så kallade valfriheten medför också att vårdcentraler inte startas där de behövs mest utan där de så kallade ”kunderna” är flest och lönsamheten är störst. Redan i dag ser vi i Sverige privata kliniker främst inom opererande specialiteter med snabb patientomsättning, inte inom till exempel geriatrik och demenssjukvård, där lönsamheten är lägre men sjukvårdsbehoven inte mindre. Vinstdriven vård ökar således risken för onödig, kostsam vård eller överbehandling.

Det är dessutom inte bara onödiga undersökningar, läkemedelsbehandlingar och återbesök som vinstdriven prestationsersättning leder till. Onödiga överbehandlingar och till och med operationer har lett till så stora kostnader i till exempel Schweiz – ett land med privat sjukvård – att flera företag erbjuder rabatter om patienten accepterar en så kallad ”second opinion” kring frågan om operationens nödvändighet. Bland de ingrepp som denna klausul innefattar kan nämnas kejsarsnitt, höft- och knäproteser och diskbråcksoperation.

Bengt Westerberg och Kjell-Olof Feldt, som båda förespråkat mer privat vård, skriver att ”på en konkurrensmarknad överlever bara de företag som erbjuder brukarna sådana tjänster som dessa vill ha.” Men hur skall patienten veta om hon behöver få (vill ha!) livmodern bortopererad? Om titthålskirurgi krävs för att bedöma det onda knäet? Om ultraljud är nödvändigt för att diagnostisera en urinvägsinfektion? Om antibiotika måste ges intravenöst?”

I själva verket är det mindre komplicerat att beräkna kostnaderna i en offentlig sjukvård eftersom den är planerad. Dessutom kan man pressa läkemedelskostnaderna, vilket alla som i dag går till ett apotek kan se, du erbjuds det billigaste alternativet.

Vad är då alternativet? Ja självfallet att all offentligt finansierad vård också bedrivs offentligt och att eventuella entreprenader endast ska få finnas om det finns väldigt speciella skäl, till exempel en mycket skicklig specialist som jobbar privat. Sedan finns självfallet inget hinder att starta privat vård, men då får det finansieras privat också.