Skäms Kungsbacka!
På en Powerpointbild under Barnrättsdagen, en utbildning anordnad för Kungsbacka kommuns anställda står det :”Integration ELLER Assimilation?” Var vi inte överens för exakt 41 år sedan att det inte finns alternativ till integration och alla partierna utom SD har tagit avstånd från assimilationstanken? Dalibor Eminefendic förfäras över påståendet och uppmanar till ett bemötande av rasism.
Problemet med föreläsningen på Aranäs teater är att det här är min arbetsplats, inte SD:s torgmöte och den mörka teatern är utbildningsplats för personalen. I ett modernt demokratiskt land och på en arbetsplats ställer man alltså en öppen fråga: ”Integration ELLER assimilation ?”. Ska min familj sluta använda vårt eget språk, sluta fira våra bosniska högtider och sluta ha två julfiranden? Ska vi slänga/bränna våra böcker, våra klassiker, skrivna både på latin och kyrilliska? Hur ska jag säga till min familj att jag älskar dem om jag inte får använda det enda språket jag kan uttrycka mig känslomässigt och nyanserat kärleksfullt på? Är det möjligt att det fortfarande finns någon som är osäker på om min familj ska identitetsförändras eller bidra med vår kultur till det vackra landet? Den dagen i teaterns mörker kände jag mig utpekat och misskrediterad.
Nästa bild på den gigantiska skärmen: ”Det tar lång tid att bygga tillit, åtminstone två generationer. Det tar ännu längre tid att bygga tillit för grupper från lågtillitsländer” Tillit , två generationer, kanske tre.
Annons
Menar föreläsaren verkligen att mina söner, deras barn och barnbarn inte har eller kommer att ha tillit till Sverige? Eller hundratusentals andra immigranter. Vem har rätt att registrera etniskt ursprung och dra slutsatser om tillit till den svenska staten utifrån detta? Finns min familj på några speciella listor? Tillhör inte listorna mänsklighetens mörkaste tid. Problemet är att jag inte kan lämna teatern som jag hade gjort om jag hade varit på ett torg där det misskrediteras, fördöms och pekas ut. Jag har ingenstans att ta vägen. Jag är fånge hos föreläsaren, min egen arbetskollega. Jag kryper längre ner i stolen.
Nästa bild :”Parallella normsystem – i Sverige. ”Påståendet illustreras med följande citat: ”Jag har brutit mot era regler. Hon har brutit mot våra. Våra regler är mycket viktigare. Fadimes bror Mesud ur boken Du ska dö- om mordet på Fadime Sahindal. Budskapet kommer direkt från rasisternas enkla retorik och deras slutsatser utifrån enstaka företeelser eller enstaka människor. Vilken människosyn. På min arbetsplats. Under min arbetstid.
Den dagen planterades ”asylshopping” bland Migrationsverkets ordinarie begrepp som asylrätt, ankomstboende, arbetstillstånd med mera. Asylshopping utrycker missaktning mot en hel grupp människor, mot asylsökande som sökte skydd i Sverige. Det används inte av myndigheter utan enbart av invandrarfientliga krafter. Har föreläsaren sätt bilder från Aleppo? Hur vågar hon?
På den digitala fronten har man skapat balans och goda krafter bevakar Internet, reagerar och står upp mot rasism. Men, det händer mycket bakom stängda dörrar på arbetsplatser, i utbildningslokaler, inom vänkretsar, till och med i familjer – i mycket delikata situationer där man måste överväga hur agerandet utifrån eget civilkurage ska påverka övriga relationer med berörda personer. Vågar man? Är det värt att senare mötas av blickar, suckar och utfrysning?
Jag har gett ett litet bidrag genom att den dagen, på Aranäs teater i Kungsbacka under Barnrättsdagen, utbildningen som anordnades för Kungsbacka kommuns personal , ifrågasätta påståendena och kalla dem med dess rätta namn.
Det analoga hatet i det verkliga livet , invandrarfientlighet, missaktningar, generaliseringar och myter måste också bemötas i verkligheten. Nästa år är det val. Om man inte bemöter rasism, från arbetsplatser och föräldrakooperativ till kolonilottsföreningar och middagsbord, kommer myter som försiktigt planteras i dag att bli till sanningar imorgon.
Replik: ”Vi har inte gjort något olämpligt”
Inom kommunen råder inga otydligheter i den frågan – vi tar avstånd från all form av främlingsfientlighet, skriver Karin Martinsson, integrationschef på Kungsbacka kommun.
Debattören svarar: ”Arrogans i mästarklass”
Karin Martinssons replik ger inga svar, utan bara nonchalerar och vill lägga locket på, menar Dalibor Eminefendic.