Göteborgs flyktingpolitik skapar utanförskap
Kommunen sviker sina flyktingar då man inte fullföljer ansvaret att skaffa bostad. Politiken som förs skapar en underklass, utan jobb, utan bostad, inlåst i redan överbefolkade bostadsområden skriver Dalibor Eminefendic.
Göteborgs kommuns planering av flyktingmottagande påminner mycket om planering av busstransport i Calcutta eller Bombay. Där finns alltid samma antal bussar i trafiken oavsett antal resenärer. När platserna inne i bussarna är upptagna hänger folk i dörrar och fönster, och när det inte finns plats där klättrar resenärer upp och sätter sig på bussarnas tak.
Så kan man även beskriva Göteborg kommuns framförhållning och organisation av flyktingmottagande.
Göteborgs kommun har avtal med Länsstyrelsen om att ta emot flyktingar, men avtalat handlar enbart om flyktingar som bosätter sig på egen hand hos släktingar och vänner i kommunen. Kommunen tar inte ansvar för att ordna deras boende, som andra kommuner i Sverige.
Avtalet för 2011 gäller 850 nya göteborgare som inte har en lämplig bostad, som ska knö sig ihop för att få lite plats i slitna lägenheter i Göteborgs förorter. Kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén har skrivit under avtalet, men avtalet är inte en del av en organiserad och genomtänkt svensk invandring- och flyktingpolitik, utan ett avtal som skapar utanförskap och utsatthet. Däremot tar andra kommuner i Sverige emot flyktingar, tillhandahåller lägenheter och arbetar med en organiserad, ansvarsfull, human flyktingmottagning.
Alla kommuner, inklusive Göteborg, har enligt avtal, ansvar för bostadsanskaffning, praktisk hjälp vid bosättning, SFI undervisning och samhällsorientering. Göteborgs kommun, precis som alla andra kommuner, får en årlig grundersättning på 500 000 kronor och 80 000 kronor per flykting som fördelas under två års tid. 850 personer, vuxna och barn, genererar till Göteborgs stadskassa mer än 70 miljoner kronor i schablonersättning. Men bostad måste flyktingar skaffa själva eller bo i någons klädkammare.
Wisselblowers har börjat skicka signaler om en svart bostadsmarknad där det kan kosta upp till 25000 kronor för att få ett hyreskontrakt. Den svarta bostadsmarknaden har funnits så länge den flyktingpolitiken har funnits i Göteborg.
Koncern Framtiden AB ägs i sin helhet av Göteborgs Stad och förvaltar cirka 70 000 lägenheter. Det är de som, tillsammans med Social Resursförvaltningen, bör se till att ha ett antal lägenheter för flyktingmottagandet.
Så gör andra svenska kommuner. De har avtal med kommunala, och i många fall med privata bostadsföretag, om att få ett antal lägenheter för flyktingmottagande. Varför ska Göteborg ha exklusivitet och få miljoner kronor från staten för jobb som de inte utför?
I början på nittiotalet när det fanns hundratals outhyrda lägenheter på Hisingen och i Angered hade kommunala bostadsföretag anlitat flera personer som åkte runt på Migrationsverkets anläggningsboenden och erbjöd förstahandskontrakt till flyktingar. Det var marknaden som styrde då, och fortfarande styr stadens flyktingpolitik, inte ansvar och humanitet vilket gör att de sociala klyftorna blir djupare och djupare. Resultatet blir en underklass, utan jobb, utan bostad, inlåst i redan överbefolkade bostadsområden.