I sin ledarkrönika ”Värna rättsstatens principer” i GP 160924, skriver Alice Teodorescu ”Så länge invandringen inte är oreglerad måste det göras skillnad mellan den som har och den som saknar asylskäl, annars har asylrätten helt devalverats”.

Enligt oss är det än värre att devalvera FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, vilket vi menar att Teodorescu gör i sitt resonemang.

Vi tar i denna replik inte ställning till vilka som får eller ska få komma till Sverige, inte heller till hur rättsäkert eller humant asylprövningssystemet är.

Vi vill här lyfta den lag som trädde i kraft 1 juli 2013 och som ger barn och unga oavsett officiell status rätt att gå i skola samt rätt till gratis sjuk- och tandvård (Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd).

Ledaren kommenterar regeringens förslag om att låta polis genomföra inspektioner på arbetsplatser i syfte att genomföra ID-kontroller. Alice Teodorescu uttrycker förundran över att regeringen och även Moderaterna, inte samtidigt också häver den migrationspolitiska överenskommelsen som innebär att papperslösa får laglig rätt till sjukvård och skola.

De argument som Teodorescu anför i sin text, uttrycker menar vi, en människosyn som devalverar människovärdet som livshållning och de mänskliga rättigheterna som rättshållning.

I och med lagen som trädde i kraft 1 juli 2013 efter beslut av landets riksdag, visade Sverige tydligt att vi som nation följer de mänskliga rättigheterna och låter oss ledas av dem.

Innan lagen antogs hade Sverige under flera år, av bland annat Europarådets kommission för mänskliga rättigheter, skarpt kritiserats för att neka sjukvård till just denna grupp.

Mänskliga rättigheter är okränkbara och kan inte förhandlas eller lagstiftas bort. Det är både anmärkningsvärt och upprörande att endast tre år efter lagens införande, på detta vis, argumentera för att lagen avskaffas.

I rådande världsläge bör vi inte använda människors grundläggande behov av basal omsorg, till exempel sjukvård för barn, som argument eller påtryckning för en strängare eller snävare asylrätt. Detta skulle drabba de allra mest utsatta i en redan mycket utsatt tillvaro.

Det finns få historiska exempel på länder som tycker att de gjorde rätt i att inte hjälpa eller stötta människor som befunnit sig på flykt. Fler är exemplen på de länder som i efterhand konstaterar det motsatta; vi agerade felaktigt gentemot skyddsbehövande människor. Förlåt.

Vi har i många år träffat och stöttat människor på flykt. En del av dem är papperslösa. Deras liv är oerhört utsatt, inte minst gäller det barn och unga.

Vi uppmuntrar ingen till en tillvaro som gömd. Däremot värnar vi barnen och deras rätt till skola, lek och sjukvård i syfte att erbjuda en så meningsfull och trygg tillvaro som möjligt. Detta oavsett vilket liv deras föräldrar har valt att leva.

Under de senaste 15 åren har vi tillsammans med olika aktörer i Göteborg samarbetat kring vård, stöd, rådgivning och praktisk hjälp till papperslösa. Dessa aktörer kommer från olika delar av samhället. De representerar olika idéburna organisationer, olika politiska plattformar, olika delar av det offentliga samhället och olika samfund.

Samarbetet famnar en mängd kompetenser och professioner som tillsammans sträcker ut en hand till den som behöver. Det engagemanget bär hopp för oss alla.

Vi har också genom åren lärt oss att det är mer framgångsrikt att stötta den som redan ligger, än att slå. Många människor som befunnit sig i en mycket utsatt situation, har rest sig, kommit på fötter, kunnat resa vidare och på så vis kommit vidare i sina liv.

Land skall med lag byggas. (Lag 2013:407)