När Colombia skrev frihandelsavtal med bland annat USA och EU utlovades mer handel, fler jobb och mindre fattigdom. Men de colombianska bönderna ser en annan verklighet. Colombia importerar nu allt mer mat från andra länder trots att de har goda förutsättningar att producera och konsumera närodlad och ekologiskt odlad mat som skulle kunna bidra till en ekonomiskt hållbar utveckling på landsbygden. Resultatet blir att småbrukarna i landet går på knäna. Många säljer mark till storskaliga jordbruksproducenter och migrerar in till städerna, men hamnar i ännu större fattigdom och misär.

Sådan är frihandelsavtalens inverkan.

I Guatemala ser vi en liknande utveckling efter handelsavtalen med USA och EU. Gruvnäring och storskaligt jordbruk med mycket kemikalier breder ut sig. Det påverkar miljön och människorna som bor på landsbygden. En av dem träffade jag förra året. Oscar Chuc Cuz, 1,5 år, bor mitt bland besprutade sockerrörsplantager i Polochicdalen i Guatemala. På grund av det förorenade vattnet var hans ben täckta med varbölder och han led av magont sedan 10 månader tillbaka. 80 procent av barnen i regionen lider av undernäring.

Sådan är frihandelsavtalens inverkan.

Oroande är även att handelsavtalen kommer med krav som hotar ländernas suveränitet och underminerar folkets möjlighet att påverka. Bland annat kom Guatemalas handelsavtal med krav om att tillåta och reglera genmodifierade grödor. I praktiken slår det ut småbrukarnas traditionella fröer som bevarar landets biologiska mångfald och som baseras på ett hållbart jordbruk. Detta oroade givetvis miljöorganisationer, urfolk och småbrukare och efter en organiserad kamp och juridisk prövning var regeringen tvungen att dra tillbaka lagen då den visat sig vara oförenlig med Guatemalas grundlag. Men till vilken nytta? Lagen fortsätter nu i ny tappning i Guatemala. Handelsavtalens krav står över nationella lagar. Folkets makt att påverka försvinner när handelsavtalen träder i kraft.

Det är så vi ser att handelsavtalen fungerar i Latinamerika. Och vi vill inte ha den utvecklingen här.

Men vi svenskar kan fortfarande påverka våra beslutsfattare att tänka om. Handelsavtalen riskerar att föra med sig många problem för Sverige och EU; arbetsrättsliga, miljömässiga och demokratiska. Lagstiftningar som vi folkrörelser har varit med och byggt upp under flera decennier riskerar att urholkas och tas bort för att öka EU:s konkurrenskraft. Avtalen inskränker Sveriges suveränitet att själva utforma sina lagar och vår – folkets – makt att påverka våra folkvalda beslutsfattare.

Förhandlingarna om TTIP har tillfälligt stannat upp på grund av stundande presidentval i USA, Brexit och folkliga demonstrationer i Tyskland och Frankrike. Men förhandlingarna om CETA är redan klara. För att de ska träda i kraft behövs dock ratificeringar från alla medlemsländer. Sannolikt tar EU:s ministerråd för handel beslut om att rekommendera ett godkännande av CETA den 22 till 23 september. Men Sverige kan säga nej. Vi ansluter oss därför till protesterna mot TTIP och CETA. Lördag den 17 september arrangeras manifestationer i Stockholm, Göteborg och Malmö samt i många andra europeiska städer. Vi kräver att Sverige verkar för att stoppa TTIP och CETA-avtalen nu, innan det är för sent. När de väl trätt i kraft är de svåra att ändra.

Det är det enda realistiska – Det är ett alternativ.