Medan palestinierna förbereder nya demokratiska val i oktober tar den israeliska regimen nya strypgrepp på det israeliska samhället och de fria medierna. Premiärminister Benjamin Netanyahu lovade, efter valförlusten 1999, att skaffa sig egna medier för att konkurrera ut de existerande, kontrollerade av en ”elit” som han menar har orsakat hans avgång. Detta har nu blivit verklighet. Med hjälp av pengar från casinomagnaten och mångmiljardären i USA, Sheldon Adelson, distribuerar Netanyahu nu sin egen världsbild genom gratistidningen Israel Hayom – som slagit ut den anrika Yedioth Ahronoth som landets största tidning. Planer finns också på att splittra tv-kanaler och släppa in fler regimkontrollerade aktörer. ”Det är ju obegripligt att vi skulle etablera företag som vi inte kontrollerar”, förklarar kulturminister Miri Regev.

En ny lag kräver att israeliska icke-statliga organisationer (NGO:s) som får mer än hälften av sina inkomster från utlandet, måste deklarera sina källor vid varje kontakt med myndigheter. Udden är riktad mot organisationer som sysslar med mänskliga rättigheter medan bosättarrörelsen, som får stöd av utländska donatorer, på olika sätt kan kringgå reglerna. Likaså pågår försök att få igenom en ny ”nationalitetslag” vars syfte är att framhålla Israels judiska karaktär framför dess demokratiska.

Samtidigt har försvarsministern, högerextremisten och bosättaren Avigdor Liberman, läxat upp Israels arméradio för att man sänt ett program om den palestinske poeten Mahmoud Darwish. Darwishs poem ingår sedan länge i den israeliska litterära traditionen, men efter ett direktiv från utbildningsminister Naftali Bennett har fokus nu lagts på ”judiskt arv och judisk tradition” – böcker har skrivits om och det arabiska språket, modersmål för 20 procent av landets invånare, nedprioriterats. I dag studerar endast 1,5 procent av judiska gymnasieelever någon arabiska och språket har fått status som ”terroristspråk”. Allt fler röster höjs för att bojkotta palestinsk litteratur, poesi och kultur.

Den israeliska kulturskymningen tar sig många uttryck. Så har Israel med viss framgång lyckats förhala beslut i FN-organet Unesco att förklara det gamla Jerusalem som ”hotat kulturarv”. Och nyligen nominerades rabbinen Eyal Karim för toppjobbet som chefsrabbin för den israeliska armén. Karim har bland annat utmärkt sig för att – med stöd av den judiska religiösa texten i ”Torah” – förorda våldtäkter på ”otrogna” i krigstid. Således en ideologi relativt lik den som saluförs av Islamiska staten.

När fler palestinska bostäder än på mycket länge rivs, mer land beslagtas, fler illegala bosättningar byggs på ockuperad mark, blockaden av Gaza är inne på sitt nionde år och den israeliska armén planerar nya illdåd mot palestinska civila med hjälp av nylevererade amerikanska stridsflygplan – då tystnar larmen och våra politiker och media tiger om utvecklingen. De allt grövre brotten mot demokrati, yttrande- och pressfrihet, de allt fler övergreppen, fängslandena och utomrättsliga avrättningarna av palestinier möts med allt större tystnad. En handfallenhet som, om den inte bryts, framöver kommer att kosta många fler människor – israeler, men framför allt palestinier – livet.