Sommaren kan vara som en del av Idas sommarvisa, där Astrid Lindgren beskrev en drömsommar för många, med smultron, roliga saker och roliga ställen. Så ser dessvärre långt ifrån alla barn och ungas sommarlov ut. De barn och unga som Tjejjouren Väst varje vecka möter i sin nätbaserade verksamhet berättar och våld, isolering och övergrepp. Våld som blir värre och grövre under sommaren. Blåmärken och rodnader som byter plats på kroppen, från ställen som inte syns till fullt synliga märken. Märken gjorda med våld. Barn och unga som inte tror att de kommer överleva natten på grund av det våld som de utsätts för. Berättelser fyllda med strategier för att överleva. För dessa barn och unga handlar det inte om leva utan att överleva. Överleva en liten stund till, överleva ännu en natt. I en vardag som handlar om att överleva är en vardag långt ifrån sommaren i Idas sommarvisa..

Enligt en undersökning från Allmänna Barnhuset har var femte barn och ungdom erfarenhet av någon form av sexuellt övergrepp. Enligt Rädda barnen lever vart tionde barn med våld inom familjen. Barn i dessa familjer blir ofta själva utsatta för våld.

Under 2015 hade Tjejjouren Väst 997 stödsökande på sin chatt. Tjejjouren Väst möter barn och unga som vill berätta för någon som vill lyssna, någon som orkar lyssna och någon som tror på dem. De är helt anonyma och kan på så sätt berätta sin berättelse i sin egen takt. De kan sätta ord på sina upplevelser och få vara en egen individ med rätten att känna sina egna känslor. Många av dessa barn och unga upplever saker som ingen borde uppleva. De sviks och utnyttjas av personer som står dem allra närmast.

Sommaren är för dessa barn och unga en fruktansvärd tid då allt ofta ställs på sin spets. Det är tio veckors ledigt från skolan som kanske är den enda tryggheten i vardagen. Tio veckor fulla med våld, övergrepp och kränkningar. Vi möter barn och unga som inte träffar en enda vuxen utanför hemmet på hela sommarlovet. Dessa barn och unga lämnar vi ensamma hela sommaren. Det finns ingen utanför hemmet som frågar hur de mår. Många av dem känner sig osynliga och ensammast i hela världen.

Alla vuxna har ansvar för alla barn vi möter. Vi har ett ansvar att se dem och fråga hur de mår. Vi har alla ett ansvar att stå upp för de barn som ingen annan står upp för. Det är vårt ansvar att visa civilkurage och stå kvar vid barnens sida även när det är obekvämt. Barn och unga är oerhört lojala mot vuxna i sin närhet, varför kan inte vi vuxna visa samma lojalitet och respekt för barnen?

Vi får inte blunda eller titta åt ett annat håll. Vi kan alltid ge lite till….

”Och smultron det gör jag åt barna

För det tycker jag dom kan få

Och andra små roliga saker

Som passar när barna är små

Och jag gör så roliga ställen

Där barna kan springa omkring

Då blir barna fulla med sommar

Och bena blir fulla med spring”