2006 trädde en ny vårdnadsreform i kraft. Meningen med denna var bland annat att stärka barnperspektivet där barnets bästa skulle vara i fokus och där barnen redan innan 12-års ålder skulle få komma till tals vid en vårdnadstvist. Föräldrarnas samarbetsförmåga skulle också väga tungt och gemensam vårdnad skulle i princip vara utesluten vid våld i familjen.

Men sedan vårdnadsreformen ändrades har man i stället sett att vårdnadstvisterna har ökat. Föräldrarna smutskastar varandra, mamman är psykiskt instabil enligt pappan och pappan är våldsam och hotfull enligt mamman och mitt i mellan står barnen.

Jag möter många föräldrar som ligger i en tvist och som har gjort det i många år. Hur kan det egentligen komma sig att man ständigt bråkar och tjafsar om barnen, vem barnen ska bo hos, var dem ska vara när det är lov, vem som ska stå för vilka kostnader och så vidare. Listan kan göras oändligt lång på vad tvisten egentligen handlar om. Så var eller på vem ligger ansvaret? Är det samhället som ska se till att föräldrarna håller sams och se till barnens bästa eller ligger det ansvaret på föräldrarna? Kan föräldrarna komma överens utan hjälp och stöd? Är det rimligt att föräldrarna ska hantera konflikten själva?

Men har man inte missat något i detta? Jo barnens rätt till båda sina föräldrar. Det är allt för lätt att man glömmer bort barnen i tvisten och på vad som är bäst för barnen egentligen. Vad vill barnen i detta? Tar man hänsyn till det? Har barnen fått säga vad de vill? Bråkar man för att det ska bli så bra som möjligt för barnen eller så bra som möjligt för sig själv som förälder? En tankeställare som man som förälder bör ställa sig mitt i hela konflikten.

Är det föräldrarnas rätt till barnen eller barnens rätt till sina föräldrar som gäller?

De flesta föräldrar vill väl, både för sig själva, den andra föräldern och framför allt för barnen. De kan dock behöva lite hjälp och stöd på vägen i sin föräldraroll.

Redan under graviditeten behöver föräldrarna få råd i jämställt föräldraskap och vikten av att båda föräldrarna är delaktiga i sina barns liv. Förståelsen att båda är viktiga var och en på sitt vis. Föräldrarollerna kompletterar varandra och är inget hot mot den andre. För att underlätta kan man skriva ett ”avtal” redan innan barnet är fött om hur föräldrarna vill att det ska se ut för barnet om man skulle separera senare i livet. Ett avtal som påminner föräldrarna om vad man tidigare har sagt hur man vill att barnen ska ha det.

För att stötta ytterligare behöver kunskapen förbättras hos de myndigheter som familjen kommer i kontkat med i samband med skilsmässa, separation och konflikt. Man behöver ha en helhetssyn på familjen för att kunna ge så bra stöd som möjligt. Kompetensen behöver ses över även i domstolarna där man lyssnar på och dömer efter vad socialtjänsten har sagt.

För att barnen ska må bra och bli trygga individer behöver de ha föräldrar som är trygga i sin föräldraroll!