Svensk säkerhetspolitik har länge hanterats så att Sverige agerar på så sätt att felaktiga förväntningar eller osäkerhet om Sveriges alliansfria hållning inte ska uppstå. I kommande förslag om att ingå värdlandsavtal framhåller regeringen att det framöver är den svenska regeringen som beslutar om utländsk trupp får verka från Sverige och vilka vapen som får föras in. Gott så – så länge nuvarande uppfattning råder att alliansfriheten ska försvaras och att inga kärnvapen får tas in på svensk mark. Dock har före detta försvarsminister Karin Enström (M) svarat jakande på Aftonbladets fråga den 28/6 2014 ifall värdlandsavtal innebär att Natos bomber och vapen kan komma att förvaras på svensk mark både vid övningar och vid förberedelser för gemensamma insatser.

S-kvinnor i Skåne kräver att värdlandsavtalet tydligt klargör att det är uteslutet, nu och för all framtid, att Sverige tillåter utomstående makt att använda svenskt territorium eller svenska resurser för fientligt agerande mot andra länders folk. Likaså att det är otänkbart att kärnvapen eller andra massförstörelsevapen får tas in på svensk mark. Kan inte sådana garantier lämnas ska inget värdlandsavtal tecknas anser vi S-kvinnor. Risken för missförstånd om Sveriges avsikter ifall otydlighet på de här punkterna råder ska inte underskattas. Särskilt inte om en regering med partier som är för medlemskap i NATO är den som svarar när kravet från ett annat NATO-land kommer. Kanske med en Donald Trump som avsändare.