Mörkersagor med filosofisk tyngd
Svensk-chilensk Melker Garay har gjort sig känd som en författare som behärskar kortformatet. Den förra novellsamlingen Råttan hade ondskan som genomgående tema. Svärtan och mörkret som präglade dessa noveller lever kvar i den nya novellsamlingen Fågelskrämman, som fått tillägget skymningsnoveller.
Melker Garay skriver en koncentrerad och kärnfull prosa som ofta rör sig kring existentiella och filosofiska frågeställningar. Jämförelser görs ofta med Pär Lagerkvist och Franz Kafka. Med den senare ses släktskapet tydligast i inledande novellen Upprättelsen. Den handlar om Paolo som står inför en sorts domstol ditt han tagit sig för att kräva upprättelse. Han är väl förberedd men när han väl ska lägga fram sin sak försvinner klarheten i hans tankar. När han ser ner på sina fötter inser han att han saknar skor. Mardrömmen fortsätter när plagg försvinner från hans kropp, och snart får han stå näst intill naken inför domarna.
I novellen Spegeln, som är en underhållande historia ur en spegels perspektiv, ser jag ett återkommande tema som handlar om människans sanna natur; hur vi väljer att se på oss själva och hur vi försöker att dölja våra sanna jag.
Fågelskrämman innehåller tjugo noveller. Texterna är skenbart enkla och man läser dem snabbt, sedan får det ta tid att komma underfund med dem.