Kriget pågår inte på tryggt avstånd i något avlägset land. Den svenska tryggheten är som bortblåst. Vägar är avspärrade och beväpnade miliser kontrollerar landet. Vilka grupper som strider och vad de står är oklart. De som kan flyr för sina liv.

Förmågan att skriva spännande och suggestivt har alltid utmärkt Virdborg. Med Sommaren, syster tar han ytterligare ett kliv när det gäller bladvändarvänligheten; det är olidligt spännande från första till sista sida. Närmast går tankarna till en svensk motsvarighet till Cormac McCarthys postapokalyptiska Vägen.

Genom de svenska skogarna vandrar syskonparet Anna och Erik. Mat och andra förnödenheter råder det brist på. De kan inte förlita sig på någon, de har bara varandra. Vart de är på väg är osäkert.

I det raka och effektiva berättandet låter Virdborg relationen mellan syskonen ta plats. Som läsare duperas man hela tiden av det metaperspektivet som Virdborg anlägger genom att låta Erik, som beskrivs som lite udda, ”som alltför ung”, vara den som återger och kommenterar händelserna. Hela tiden osäkras berättandet med kommentarer som: ”Jag berättar allt i fel ordning, men allt kommer framträda tydligt till slut.”

Anna, som närmast är att beskriva som en kvinnlig Rambo, är duons självklara ledare. Som specialutbildad soldat vet hon det mesta om hur man på bästa sätt tar livet av en människa, eller tillagar huggorm när hungern är som värst. Är hon även en person att älska? För Erik är hon det. Även om man som läsare blir alltmer osäker på vem denna Anna egentligen är. Stämmer ryktena om henne som gjort henne till persona non grata.

Annas beskydd av den svagare brodern är gripande, samtidigt offrar hon andra människor utan några samvetsbetänkligheter. Att upprätthålla humanismen när man lever efter mottot ”lita aldrig på någon” blir en ekvation som omöjlig att gå ihop för Anna. För Erik verkar hoppet om att möta godhet i andra fortfarande leva.

Virdborg är en mästare på att skapa en glidning mellan vår direkt igenkännbara verklighet och det absurda och tillskruvade. I Sommaren, syster skapas en kontrastverkan genom att låta det hemska och grymma ställas mot den omgivande naturens skönhet. Ofta låter Virdborg sina hotade karaktärer sjunka in i naturen, som när de omsluts av tjärnens svarta vatten eller när de gör sig hemmastadda i ett taggigt buskage. Och när de lyssnar noga hör de suset från en annan skog.