Effektiva mediciner gör att hiv i Sverige inte längre är livshotande och i princip inte kan föras vidare till andra. Istället är det oro över vad folk ska tycka och fördomar som påverkar livet negativt. ”Hiv har inte påverkat mig annat än socialt. Jag vet själv att det inte är någon biggie, men är rädd för hur andra reagerar.” Vi tror att det finns ett nytt sätt att prata om hiv – bortom den medicinska revolutionen. Tystnaden gör att bilden av hiv inte uppdateras. Vi har just lanserat Hiv 2.0 ­– ett seriealbum om att leva med hiv i Sverige i dag. Det är ett försök att ändra på det. Tre etablerade serietecknare har gestaltat berättelser som samlats in genom intervjuer. Citaten här är exempel på olika röster.

Hur gör jag när jag berättar? var en fråga som jag hade när jag fick mitt hivbesked. Svaret jag fick gör mig fortfarande förbannad: Vi tycker nog inte att du ska göra det. Det är inte rätt att de rekommenderar att man inte ska berätta. Två år tog det innan jag vågade berätta för min familj. Jag gick där i två år, kanske två och ett halvt innan jag sa något. Jag trodde att de skulle undvika mig. När jag väl fått det ur mig så var allt precis som vanligt. Jag vet inte hur jag skulle klara av det om inte flera personer visste att jag levde med det. Jag hade inte fixat det.

Hiv 2.0 är en historia om förändring, om tystnad och om vad som händer när vi bryter den. Vi är 7000 personer som lever med hiv i Sverige i dag och vi har alla olika erfarenheter. 95 procent av oss har en välfungerande behandling vilket gör att risken att överföra hiv till andra är mycket liten – till och med vid oskyddat sex. Ett kunskapsunderlag från 2013 har ställt det bortom allt tvivel. Att folk fortfarande nojar till och med över vanliga sociala kontakter är helt orimligt.

De fördomar som finns gör att det är svårt för personer som lever med hiv att bryta tystnaden. Vi tycker inte heller att det är vårt ansvar. Prata om hiv, se till att uppdatera dig om du känner att du inte har koll, din okunskap är inte din ensak. En sjättedel av oss som lever med hiv har inte berättat för en enda människa utanför sjukvården. Det gör att mycket energi går till att dölja hivet och för att lyckas med det finns en risk att man isolerar sig själv. Hiv kan få dramatiska sociala konsekvenser, helt i onödan.

Vi som vet om att vi har hiv har lagmässigt varit tvungna att berätta om det vid sexuella kontakter, även om vi använder kondom. Så är det inte längre. Det är säkrare att ligga med en person som har hiv och välfungerande behandling än en som testade negativt för ett halvår sedan. I Sverige finns inte en enda människa med välfungerande behandling som överfört hiv. Inte en enda en. Forskning och personliga erfarenheter talar samma språk. Bilden av hiv måste uppdateras.

Positiva Gruppen Väst är en mötesplats med fokus på stöd och rättigheter. Många av de historier vi hör når aldrig ut. Men med Hiv 2.0 och serieformatet kan vi höja rösten utan att lägga det ansvaret på var och en.

Vi behöver den moderna versionen. Vi vill kunna inleda relationer utan att mötas av obefogad rädsla och slippa bemötas dåligt av myndigheter och allmänhet. Om vi alla bara anstänger oss en smula är det möjligt.