Jag påpekade på Twitter, med anledning av några krönikor på GP:s ledarsida, att GP:s politiska färg skiftat från socialliberal till rasistiskt konservativ. Det var ett klart tillspetsat uttalande men dock med en allvarlig klangbotten av oro inför sommarens utveckling på deras ledarredaktion.

Detta resulterade i hot om förtalsanmälning mot en MP-politiker och mig från ledarskribenten Håkan Boström. Hans enda argument för varför hans krönika om tiggande romer inte var rasistisk var att hans pappa var muslim och hade upplevt riktig rasism. Hur är det nu med ledarsidans inställning till den så kallade identitetspolitiken lämnar jag osagt, men hans argumentation borde inte hålla en egen granskning (30/7). I krönikan jag syftade på upprepas myter kring romers kriminalitet och insinuationer om att de blir rika på att tigga (12/7 samt 16/7). I en annan text är flyktingar bara något vi inte klarar av, oklart varför (21/6).

Tyvärr står sig min kritik i viss mån efter att ha läst sommarens samtliga ledare. Allt fler krönikor platsar begreppsmässigt och innehållsmässigt på högerextrema webbsidor. De avhandlar flyktingmottagandet där det ställs mot välfärden (20/6, 8/7 eller 9/7) eller skolan (23/6, 8/7). Ibland är det bara dåligt med flyktingmottagande och det ska minska (28/6). Migrationen är också orsaken till bostadsbrist (12/7), snabbt ökande segregation och social oro (8/7) eller socialtjänstens misslyckande (27/7).

Allt detta står att läsa i sommarens ledare. Gärna i en sörja av myter helt utan belägg eller empirisk grund. Symptomatiskt hänvisas i väldigt få av exemplen till nyheter eller forskning. Istället serveras det gärna ihop med föreställningen att vi säger som det är när andra inte gör det. PK-Sverige.

PK-Sverige är den absurda konspirationsteorin om att en (elit)del av samhället åsiktsmässigt förtrycker en majoritet. Att vissa saker ”inte får sägas” (7/7, 25/7, 31/7) eller att vissa medier inte berättar hela sanningen (8/7, 12/7). Det är en retorik som känns igen från den högerextrema bloggvärlden. Då presenteras denna föreställning tillsammans med rasistiska och antifeministiska föreställningar eller personpåhopp på meningsmotståndare. Ofta vävs också berättelsen om den förminskande svenska mentaliteten in. En mentalitet där vi förnekar vår kultur och upphöjer alla andras, en så kallad etnomasochism. Priset för detta förminskande av det svenska kan härröras till vad som helst som är dåligt, till exempel skolan (2/8).

I grunden bottnar nämligen föreställningen i att om jag tycker något människofientligt har jag den självklara rätten att uttrycka detta utan mothugg. Mot bakgrunden av denna begreppsapparat är det lätt att bli en ”sanningssägare”. Mot åsiktsförtrycket och mot de som inte förstår. Om jag får mothugg är det i sig ett bevis för min teori.

Mothugget är i sig ett hot mot demokratin eller bara moraliskt fel (jämför 3,6,12,27/6, 23, 27/7, 5/8). Detta eftersom förtrycket bygger på din åsikts motsatthet och inte på faktiska maktförhållanden.

Håkan Boström demonstrerade det väldigt praktiskt genom att istället för att bemöta argument eller ens efterfråga argument hota med förtalsanmälan. En åsiktskorridor som inte är en millimeter bredare än ledarsidans egna spalter.

Inom den högerextrema bloggosfären är föreställningsvärlden vanlig. Det som är sorgligt är att den flyttat in på en av Sveriges största tidningar. Både begreppsmässigt och innehållsmässigt. Begreppsmässigt därför att begreppsapparaten känns igen från internets mörkaste hörn och innehållsmässigt därför att väldigt svaga grupper ställs mot andra svaga grupper. Jag har bara läst en uppenbart liberal krönika under sommaren och den handlade om Västra Papua (4/8). Det vore intressant om någon kunde hitta en till som jag missat. Jag vill säga att jag är förvånad men det är jag egentligen inte. Vilken politisk färg har egentligen GP och varför delar de helt plötsligt så stor del av föreställningsvärlden med extremhögern?