Genom att beröra användandet av "den" visar Elin Schwartz i sin artikel ”När hen blev du med svenska folket” (FT nr 57) att det finns en politisk dimension bortom hen. En dimension i vilken Edith Södergran placerade sig redan för 100 år sedan då det i dikten Vierge Moderne införde "det" som könsneutralt pronomen.

"Det" är neutrum; ett av svenskans språkliga genus vilket betecknar det som är mindre mänskligt som barn, fruntimmer och stycke. Utrum är det andra språkliga genuset som politiskt delas in i tre: maskulinum, femininum och reale. Reale kommer från res som betyder ting; den refererar alltså till de kroppar som en kan döda, stycka, äta, förinta men aldrig mörda. Det är här hen träder in som antingen ett femte genus som läggs till eller som ett tredje som ersätter maskulinum och femininum.

När det gäller användandet av hen som ett femte genus har det ett visst värde; för varför ska vi hermafroditer inte kunna omtalas i tredje person med ett ”mänskligt” genus?

Däremot är den queerpolitiska användningen av hen som ett tredje genus ytterst problematisk. Maskulinum och femininum ersätts av ett exklusivt mänskligt genus medan reale bevaras; den språkliga skillnad som legitimerar våldsanvändningen mot vissa kroppar kvarstår därmed. Resultatet blir att åtskillnaden mellan mänskliga och icke-mänskliga kroppar förstärks.

I vår regressiva tid finns det kanske inte plats för en södergransk lösning och i det ljuset framstår en reform där hen blir ett tillägg till de fyra existerande genusen som rimlig. Den queera användningen tycks vilja någonting mer; men som alltid visar sig queer blott vara en förskjutning av gränserna för vilka kroppar som ska uteslutas.