DEBATTREPLIK Det var på tiden. Jag välkomnar Lars O Holmgrens artikel och gläder mig åt att en politiker tar bladet från munnen, höjer rösten och visar på avsaknaden av ett fungerande regelverk beträffande tätorternas framtida utformning.

Om jag inte missminner mig... så framfördes i denna tidning redan för några år sedan, ett medborgarförslag om Östhammars framtida gestaltning... Att det sedan möttes med i stort sett bara tystnad, visar tydligt var man står när det gäller samhällsbyggnadsfrågor om stadsgestaltning och om utvecklingsmöjligheter där infrastrukturen naturligtvis spelar en avgörande roll. Det säger också mycket om den inställning man har, när yrkeskunniga medborgares önskan om en dialog bara läggs åt sidan. Denna ovilja måste härröra från att man:

a) inte förstår

b) inte vill

c) inte kan

d) känner sig störd och därmed ”hotad” på jobbet.

När man nu går ut med en dialogturne’ om en översiktsplan är detta naturligtvis vällovligt, men jag har svårt att inte se detta som något annat än att skaffa sig alibi för att ha varit ute och lyssnat på och pratat med gräsrötterna. De samtal jag haft har lämnat mycket mer att önska - de var väldigt trevliga och bjöd på karameller, men var tyvärr väldigt dåligt pålästa.

Tillsätt omedelbart en Stadsarkitekt, vilken vanligtvis är väl utbildad för att se och analysera olika strukturer och helheter i samhället. ”En auktoritet som över tid kan stå emot stadsmiljöer som politisk handelsvara där kommunens chefer och ledande politiker lockas träda i dess ställe”, är en utmärkt formulering i Holmgrens artikel.

De punkter som Lars O Holmgren pekar på, känns än mer angelägna, då man utan vidare kunskap kan konstatera att det i Östhammars kommun finns ett stort antal kulturhistoriska miljöer, vilka inte får slarvas bort av opålästa och okunniga tjänstemän innan de ens kommer till politikernas kännedom! Tyvärr ligger det en hel del sanning i, när man säger att ett otydligt och vagt chefskap ofta genererar dålig stämning vilket vanligtvis resulterar i en auktoritär ledning.

Ett annat alibi som Holmgren tar upp är de olika Utvecklingsgrupperna. På frivilligbasis arbetar en mängd duktiga medborgare med idéer om den nära miljön, vilket ofta stannar på tjänstemannanivån och lätt går kommunapparaten förbi. Oftast är det också så att de lokalt anställda har skaffat sig ett monopol på ”gestaltning”, oavsett om det gäller blommor eller infartsskulpturer. Samtidigt saknar UVG redskap för en verksamhet på en seriös nivå som handlar om viktigare saker än blomarrangemang eller egenhändigt tillverkade skyltar och möbler. Hur en riktig sådan samverkan skulle fungera vore intressant att hitta en form för, men det blir tråkigt när de kommunanställda känner sig hotade och anser att det har blivit ett ”infekterat” läge, - då är det som bäddat för en konflikt.

Östhammars kommun har under den senast tiden gjort en hel del förändringar när det gäller inriktningen och verksamheten för stadsbyggnad, kultur och tekniska, vilket man får hoppas blir till det bättre. Där jag för egen del ser att Kultur och Fritid tillsammans med Samhällsbyggnad själva tar för sig, lite på bekostnad av Tekniska, och att man får mer att säga till om när det gäller våra tätorters utformning i framtiden.