Debatt


Lisa Åkesson
  • Agneslundsvägen är en plats i Malmö där sexköp förekommer.
Skånes Fria

Det behövs en ökad social och sexuell rättvisa

Vilka vill RFSU egentligen lyssna på? Det frågar sig Lisa Åkesson, medlem i Kvinnofronten och en av PRIS vänner, efter att RFSU gått ut med att sexköpslagen behöver ses över för att få ett tydligare rättighetsperspektiv.

I förra veckan lanserade RFSU sin kunskapsöversikt Förbud mot köp av sexuell tjänst i Sverige – avsedda effekter och oavsedda konsekvenser. Sedan dess har en lång rad föreningar, politiska kvinnoförbund och kommittéer, myndighetspersoner och politiker höjt sina röster och kritiserat RFSU:s ställningstagande.

RFSU vill att Sverige ”ser över möjligheterna till en förändrad lagstiftning med ett tydligt rättighetsperspektiv som utgår från människor som erbjuder sex mot ersättning.”

Med andra ord anser RFSU att den nuvarande sexköpslagen varken har ett rättighetsperspektiv eller utgår från personer i prostitution.

RFSU säger att de vill lyssna på dem som inte har blivit uppmärksammade tillräckligt i forskningen – vilket enligt RFSU är ”de personer som erbjuder sex mot ersättning”. Redan genom språkbruket ”erbjuder” så osynliggörs den part som köper sig rätten till en annan persons kropp för sin egen sexuella tillfredsställelse. Köparen ifrågasätts inte.

I Sverige finns det två större grupper som välkomnar medlemmar som har erfarenhet av prostitution:

Rose Alliance är en lobbyorganisation som startade som en reaktion mot sexköpslagen. De är emot all kriminalisering av sexuella handlingar mot ersättning mellan samtyckande, myndiga personer samt av tredje part. Medlemskap är till för de som anser sig vara ”sex- och erotikarbetare”.

PRIS – Prostituerades revansch i samhället – är ett nätverk som funnits sedan 2007 och som endast är till för personer som verkar/verkat som prostituerade, porrmodeller, strippor, telefonsexarbetare med flera. De välkomnar inte hallickar, bordellmammor, sexklubbsägare, porrbutiksbiträden eller porrfilmsregissörer.

I ett utskick angående RFSU:s rapport konstaterar PRIS: ”Vi har aldrig fått någon fråga av RFSU, trots det att PRIS är den enda grupp i Sverige som bara låter människor med erfarenhet av prostitution vara medlemmar.”

Vilka vill RFSU lyssna på, när det inte är den enda grupp i Sverige som enbart representerar personer med erfarenhet av prostitution? När det inte heller är på de kvinnor och barn med erfarenheter av sexindustrin som kontaktar kvinno- och tjejjourer för att få hjälp? Och när det inte heller är på vittnesmål från stödenheter som finns i dag – till exempel Rosenlundsstödet och Mikamottagningarna? RFSU väljer att förbise den forskning som visar att trafficking ökar när sexköp inte är kriminaliserat, och de lyssnar då inte heller på röster från personer som utnyttjas i människohandel. Så vilka vill RFSU egentligen lyssna på?

RFSU:s uttalande ger heller inga klara besked om hur en förändrad lagstiftning skulle se ut. I sina debattartiklar den senaste veckan säger de sig tro på sociala insatser snarare än kriminalisering. Det är en motsättning som de själva har satt upp. I Kvinnofridspropositionen från 1997 beskrivs kriminaliseringen av köparna och rollen lagen bör ha: ”En kriminalisering kan inte utgöra annat än ett komplement i arbetet med att minska prostitutionen och kan inte på något vis ersätta de sociala insatserna”. När det hänvisas till ”den nordiska modellen” och inte bara ”sexköpslagen”, är det också för att förtydliga att avkriminalisering av personer i prostitution, kriminalisering av köpare av sexuella tjänster och sociala satsningar är oskiljaktiga från varandra.

För att ambition och verklighet ska gå hand i hand måste politikerna ge mer resurser till sociala insatser och erbjuda valmöjlighet, respektfullt bemötande, och stöd och hjälp till personer i prostitution – oavsett om du är kvinna, man eller transperson. Det gäller inte minst så konkret stöd som bostad och försörjning.

RFSU består av personer med olika åsikter och erfarenheter, så jag hoppas fortfarande att vi efter deras beslut på kongressen i juni får se dem som en partner i påverkansarbetet för en ökad sexuell och social rättvisa – även inom prostitutionsdebatten. Jag hoppas att få se dem som en vän i kampen för ökade och förbättrade sociala insatser, snarare än att, som nu, se dem fastna i en långdragen diskussion om lagen.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2023 Fria.Nu