SVT-reportern hjälpte syrisk flykting
Fredrik Önnevall är aktuell med dokumentärserien Fosterland i SVT om de högerextrema partierna i Europa. Under arbetet med dokumentären hjälpte han en 15-årig syrisk pojke att fly från Grekland till Sverige.
I dokumentären ser man hur du sitter och funderar länge när du får frågan från Abed om han får följa med dig till Sverige. Vad tänkte du på då?
– Jag försökte bara ta in situationen. Jag hade en overklighetskänsla och tankar som att detta händer inte. Det fanns även ryggmärgsreaktioner som att det går inte, men när jag la fram argumenten varför det inte gick så kändes de argumenten ganska ihåliga jämfört med den utsatta situation Abed befann sig i och vetskapen att det bara var jag och de andra i teamet som kunde hjälpa honom ur den. Ganska snart insåg jag att detta var ett beslut jag skulle leva med resten av mitt liv oavsett vad jag bestämde mig för. Det handlade till syvende och sist om jag var beredd att hjälpa ett barn i nöd eller inte.
Vad känner du i dag när du tänker tillbaka på den situationen?
– Det är svårt att se just scenen från lägenheten. Jag ser hur pressad jag var och en del av de känslorna kommer tillbaka, men jag minns också kraften som finns i oss människor i sådana lägen. Jag har aldrig upplevt något liknande och den känslan stod över mina rädslor. Lugnet när situationen klarnade då jag insåg att det handlar inte om vad alla andra ska tycka, det handlar bara om vad jag ska tycka om mig själv i framtiden.
Vad har du för kontakt med Abed idag?
– Vi har kontakt med jämna mellanrum. Han håller på att lära sig svenska, men är ännu inte på den nivån att vi kan ringa till varandra, däremot kan vi kommunicera via tolk, och det är glädjande att se hur han är på väg att skapa sig ett liv i en ny tillvaro.
Det finns ju en syn på att man inte ska ingripa som journalist i samband med något man rapporterar om eftersom det kan påverka trovärdigheten för om man ger en objektiv eller rättvisande bild av en händelse. Vad tycker du om det?
– Det är omöjligt att svara generellt på det stora och viktiga ämnet. Jag tycker i grunden att det är bra att man håller på sin roll som observatör, men det blir också svårt om man har en "regel" att man aldrig ska ingripa. Detta var för mig en unik händelse som man inte kan dra några generella slutsatser av, annat än att verkligheten inte är svart eller vit. I det här fallet tycker jag inte objektiviteten påverkas. Om man tittar på hela serien framgår det att jag och teamets inställning är att alla ska få komma till tals och bli skildrade på ett ärligt sätt.
Hur tror du att trovärdigheten för dig som journalist påverkas av det här?
– Det är upp till andra att bedöma, men jag hoppas att det syns att jag har en öppen hållning till de jag möter och att det kan stärka min trovärdighet som journalist.
Du har ju inte bara träffat Abed utan också många företrädare för Europas nationalistiska och högerextrema partier. Hur har din bild av personerna bakom de här partierna förändrats efter dokumentären?
– Den har fördjupats. Jag har fått en ökad förståelse för varför de tänker som de gör, och att de upplever att de handlar logiskt utifrån sin horisont. Det var också påtagligt att så många upplevde rädsla, och att den var en stark drivkraft som i vissa fall får mycket obehagliga följder.
Andra delen av Fosterland sändes igår, söndag, i SVT2 och finns tillgänglig på SVT-play.