Så här några dagar efter de tragiska händelserna i Paris känner jag medlidande för offrens vänner och familj som för evigt förlorat sina nära och kära. Jag känner även en stor sorg när jag tänker på det slag som yttrandefriheten fick ta emot inne på redaktionen hos Charlie Hebdo, när svärta från en penna möttes av krutstänk från ett gevär.

Men.

Det vänder sig i magen på mig när jag ser de teckningar som tidningen gett ut. Varför ska man nödvändigtvis avbilda Muhammed, vad tjänar man på det? Förutom att kränka och provocera en hel religion? Satirtecknarna är inte dumma, de vet mycket väl att Koranen säger att man inte får avbilda profeten. De vet mycket väl hur upprörda och förolämpade miljontals människor blir av det. Trots det, eller kanske just på grund av det, känner de att de måste göra en karikatyr av honom. Är det detta vi kallar yttrandefrihet, att kränka människor med en viss trosuppfattning?

Jag kallar det hets mot folkgrupp. Och etnocentriskt.

Vår oförmåga att förstå att det finns människor som tänker annorlunda än oss. Att vissa saker är otillåtna eller heliga inom religioner. Och vår ovilja att acceptera och respektera detta är skrämmande. Jag förstår och uppskattar satirens roll som politisk kommentar, men att publicera ett helt seriealbum om Muhammeds liv, vad ska det tjäna till?

Och jag kan inte hindra mig själv från att irriteras över hur diskursen går kring denna tragedi i massmedia och på sociala medier. Vi mot dom. Det här mot det där. Det hela målas upp i svart och vitt och det blir förvisso väldigt lätt att urskönja saker och ting. Man ser alla mörka skuggor och alla ljusa högdagrar och bilden blir så skarp den kan bli.

Men som vi alla vet är livet inte svart och vitt. Vi lever i en värld av färger och nyanser, där det förs ständiga diskussioner kring vad det är för skillnad på orange och brandgult och hur stort omfång turkost har innan det glider över på grönt eller blått. Min poäng är att det är väldigt få saker här på jorden som kan målas i svart och vitt utan att förenklas och förvanskas.

Ja, bröderna Kouachi var terrorister som attackerade det fria ordet men tidningen Charlie Hebdo blir inte automatiskt ett oskyldigt offer för det. Ja, yttrandefriheten fick sig en törn i onsdags men den yttrandefrihet som straffades gick ut på att kränka en hel folkgrupp. Ja, det är bra att världen tar avstånd från terrordådet men man ska inte blunda för provokationen. Ja, terroristerna kallade sig för muslimer men alla muslimer är inte terrorister. Nästan inga muslimer är terrorister. Jag tycker det som hände är förfärligt. Men jag är inte Charlie Hebdo. Jag ställer mig inte bakom tidningens satirer.

Je ne suis pas Charlie Hebdo.