Hemlösheten kryper närmare vår egen tröskel
Se tiggeri som ett symptom – inte själva problemet, skriver Marika Markovits, direktor för Stockholms stadsmission.
Hemlösheten har många ansikten. När jag tillträdde som direktor för Stockholms stadsmission för snart tio år sedan var ungas hemlöshet en utmaning att skapa kännedom kring och få politiken att reagera. Det är den fortfarande. Men ett hemlöshetsansikte som på senare tid har blivit alltmer synligt i våra verksamheter är den äldre kvinnan eller mannen som inte har andra problem än låg inkomst och ett svagt nätverk av vänner och släkt. Vi ser en generell tydlig trend att hemlöshetens ansikten i högre grad är andra än de som lever i missbruk och psykisk sjukdom. Det är helt oacceptabelt och innebär också att hemlösheten kryper allt närmare vår egen tröskel. Alla har vi en mamma, en pappa, en mormor, en farfar. Det är dags att höja våra röster!
Jag har tre högsta önskningar till den nya regeringen:
• Den första önskningen till politikerna 2015 är att se. För det är där det börjar. Att se och erkänna verkligheten sådan den är. Att se människan och utsattheten och utifrån det skapa strukturella samhällslösningar som fungerar. När Stockholms Stadsmission märker av små tendenser i våra verksamheter vet vi att det tar ungefär 6–7 år innan politikerna börjar se den utsatthet vi sett sedan länge. I det här fallet äldres fattigdom och hemlöshet som följd av fattigdom. Allmänheten är invaggad i tron att vi har ett samhällssystem som tryggar vår välfärd. Det gör att vaksamheten för hur politiska beslut påverkar en redan sårbar grupp är låg. Politikerna måste ha en tydlig beredskap att agera snabbt på oönskade konsekvenser av politiska beslut.
• Den andra önskningen till regeringen är att ge Sverige en ny nationell hemlöshetsstrategi (den gamla upphörde för fem år sedan) som innehåller direktiv för ökad samverkan och bättre integrering mellan olika politikområden såsom socialt arbete, arbets- och bostadsmarknad och inte minst vården. Det kräver gränsöverskridande perspektiv på alla nivåer inom dessa områden. Dessa politikområden är grundläggande för alla människor – framför allt de som lever i social utsatthet. En helhetssyn skulle underlätta och minimera risken att människor faller mellan stolarna om och när de behöver hjälp. Det är först då social utestängning kan hävas. Det skulle även skapa bättre förutsättningar för ett varmt och inkluderande samhälle. Ett samhälle där alla får egenmakt att forma sina liv. I ett sådant samhälle bör individen, inte strukturen i sig, vara utgångspunkten. Först när individen är utgångspunkten för insatsen kommer vi följa devisen om att alla människor har ett högt och lika värde, oavsett förutsättningar och livssituation.
• Den tredje och sista önskningen är att se tiggeri som ett symptom – inte själva problemet. Stockholm har haft två stora tiggerivågor på senare tid. Den första i samband med att hemlösheten ökade stort i slutet av 80-talet/början av 90-talet och den andra som tog fart i början av 2000-talet när en ny grupp tiggare började synas på gatorna; personer från andra länder utan missbruk som sökte arbete till följd av ökad fattigdom och den fria rörligheten i Europa. Även sett till EU-migranter behövs stora strukturella förändringar i flera europeiska länder gällande utbildning, arbete och skyddsnät. Sverige kan vara en förebild i Europa som söker innovativa sociala lösningar och alternativ som lyfter människor ut ur fattigdom till egen försörjning, istället för att bara effektlöst lägga pengar på förbud. Om något ska förbjudas är det väl fattigdom! Vi har idéerna – bevilja projektmedlen – så kan vi bana väg för innovativa sociala modeller. Modeller som kan engagera allmänheten och få fler att vilja bidra till ett mer hållbart samhälle, istället för att bara känna obehag inför anblicken av fattigdomen.
Stockholms Stadsmission arbetar ständigt och outtröttligt för ett mänskligare samhälle för alla. Jag är övertygad om att hur vi väljer att ta hand om våra medmänniskor – däribland gamla, barnfamiljer och EU-migranter i knipa – avslöjar något om hur samhällets värderingar och människosyn mår. Det kommer alltid att finnas fattiga ibland oss. Vi måste orka se och hantera det medmänskligt genom att verka och göra skillnad i det lilla. På så sätt kan vi tillsammans skapa en bättre värld.
