Dyrt körkort för de som har substitutionsvård
Jag behöver skicka in läkarintyg till transportstyrelsen för att styrka min substitutionsvård. Det är kostsamt, men kravet verkar inte gälla alla som är i denna situation. Flera bekanta i samma situation slipper detta. De har fått fribrev av transportstyrelsen, skriver Mikael Bernsson.
Efter 12 års drogfrihet kräver transportstyrelsen mig på läkarintyg som ska styrka min behandling. Jag har substitutionsvård. Dessa läkarintyg ska jag skicka in så länge min behandling pågår, och även en gång efter avslutad behandling.
Intygen kostar mellan 1 200–2 500 kronor varje gång. Min behandling kan bli livslång.
Jag har överklagat detta beslut, så långt upp man kan i hierarkin, utan framgång. Min motivering har hela tiden varit, att det finns människor i samma situation som jag, som inte behöver inkomma med läkarintyg. Detta nekar transportstyrelsen till, konsekvent. Det finns inte en människa i detta land som har ett sådant beslut, detta är deras egna ord.
Trots detta sitter jag med ett sådant beslut framför mig, just i denna stund. Det är en kamrat till mig, som har gjort samma resa i livet som jag själv. Vi gick in i behandlingen samtidigt, och har sedan dess varit drogfria båda två. Jag tog mitt körkort ett år innan honom. Han fick sitt beslut för tre år sedan. Under den tiden har jag varit tvungen att lämna in två intyg. Sedan jag tog mitt körkort är det fler än så. Det blir ett dyrt körkortsinnehav för mig.
Jag kan inte förstå hur det kan vara på detta vis. Jag får en känsla av att det handlar om att handläggare på transportstyrelsen har olika uppfattningar om hur man tolkar paragrafer. För det går att tolka dem på olika sätt. Det är ju helt uppenbart, eftersom vi har två helt olika beslut, under samma förutsättningar.
Jag undrar om det är okej att jag, om jag nu skulle ha en livslång behandling, och leva länge och väl, ska behöva betala 10 000-tals kronor för att få behålla mitt körkort. Detta samtidigt som det finns människor med samma förhållanden, som inte behöver göra det.
Under åren som gått har man kunnat se och förstå att det finns fler än min kamrat som slipper detta. Vi kallar det för att ha fått ett fribrev från transportstyrelsen. Jag är naturligtvis glad för deras skull, och har innan jag skriver detta fått veta av transportstyrelsen, att om det nu finns sådana fribrev, kan de inte återkallas. Det är ett gynnande beslut. Det är jag tacksam för. Mitt nästa intyg ska in om drygt ett år, det jag kan göra och tänker göra, är att överklaga åter igen. För att se om jag denna gång drar en vinstlott i rättvisans lotteri.
