Seriefrämjandet hoppas att serietecknare som inte fritt kan utöva sin konst ska få möjlighet att ingå i programmet för fristadsförfattare. Vi har undersökt om någon bland de många kulturutövare som fått fristad hittills är serietecknare. Dessutom vill vi ta reda på hur det står till med yttrandefriheten för tecknade serier i dag.

Seriefrämjandet startades 1968 av en grupp personer som var missnöjda med hur tecknade serier betraktades i samhället. Tillsammans ville man förändra den negativa bilden som fanns genom att sprida kunskap om konstformen. Årtiondet före hade en häftig debatt blossat upp om seriers negativa inverkan på barn. Det påstods att unga blev dumma och rent av kriminella av att läsa serier. Även om detta senare motbevisades fick kritiken ett stort genomslag. Serier censurerades, både utifrån och inifrån.

Redan i föreningens begynnelse var yttrandefrihet och censur alltså en brännande fråga. Sedan dess har frågan funnits där, inte bara som en historisk förankring utan också som ett ständigt aktuellt problem i bakgrunden. Vi menar att serier fortfarande ses som en mindre värd konstform. Och serier censureras fortfarande.

The International Cities of Refuge Network, ICORN, är ett nätverk av städer som erbjuder tillflyktsorter för författare. Begreppet fristadsförfattare har senare vidgats till att även inkludera utövare av andra konstformer.

I nätverket ingår just nu 14 länder med 44 städer i Europa samt Mexico City, varav 11 i Sverige. Syftet är att kulturutövare som lever under hot ska få en plats att i trygghet utöva sin konst. Initiativet står på en demokratisk grund med åsikts- och yttrandefrihet.

På ICORN:s hemsida presenteras 81 fristadsförfattare som ingår eller har ingått i programmet. Av dessa är de flesta författare och journalister. Tre är tecknare. En är serietecknare.

Vad Seriefrämjandet arbetar för är att sprida kunskap om tecknade serier och berika människors liv genom kultur, specifikt genom vår konstform. Vi hoppas också kunna bidra till att skydda rättigheten att få uttrycka sig genom serier.

Det finns en okunskap om serier som vi försöker skingra. Medan vi gått i tankarna om att göra ett projekt om yttrandefrihet och börjat titta på fristäderna har vi mötts av nyfikenhet och uppmuntran. Men vi har också fått höra att tecknare redan ingår i programmet. Man har då inte förstått skillnaden mellan tecknare och serietecknare. Det är kanske inte så konstigt. För ofta är de bådadera.

För att förstå skillnaden måste man veta vad en tecknad serie faktiskt är. Den allra enklaste definitionen, och den som flest är överens om, är bilder i sekvens. En skämtteckning är alltså ingen serie även om den använder samma teckningsstil. Serietecknaren har unika kunskaper för att berätta historier i serieform.

När det har påpekats för oss att tecknare redan ingår i fristadsprogrammet har vi förklarat att det nödvändigtvis inte är serietecknare. Faktum är att en serietecknare hittills har ingått. En av åttioen. Vi tror att det finns utrymme för fler.

Vi på Seriefrämjandet vill alltså titta närmare på hur det står till med yttrandefriheten för serier och dess utövare. På sikt hoppas vi att fler serietecknare ska få möjlighet att ingå i programmet för fristäder om det finns behov för det. I nuläget är vi på idéstadiet men vi hoppas att satsningen blir verklighet nästa år.

Verksamhetsledare på Seriefrämjandet i Malmö