– Jag tror att det är flera orsaker. Dels hänger det ihop med att det är ett relativt nytt problem, som kommit efter att Rumänien och Bulgarien gick med i EU. Därför har det inte utarbetats några nationella riktlinjer. När vi på 1990-talet hade en del svenskar som tiggde ägde vi problemet. Då hade socialtjänsten en skyldighet att hjälpa grupperna. Nu är det oklart vem som äger problemet och hur kommunerna ska ingripa.

Finns det några hinder för en kommun att hjälpa till?

– Socialtjänstlagen är en ramlag som endast anger en miniminivå, sedan kan kommunerna göra ytterligare efter det. Men de EU-migranter som kommer hit och använder sig av den fria rörligheten får inte automatiskt rätt till de sociala förmånerna som gäller i besökslandet om de inte kan skaffa arbete eller försörjning här.

– Däremot akuta åtgärder eller en resa hem om de inte klarar sig själva. Det man på andra håll gjort är att lämna pengar till frivilligorganisationer så att de ordnar ett härbärge.

Politiker i Malmö har sagt att de inte kan acceptera en tältlägerlösning för att det skulle sända signalen att det är okej att bo så, vilket det inte är för svenska medborgare. Vad tänker du om det?

– Alla typer av kortvariga dåliga akutåtgärder sänder felaktiga signaler. Så är det också för svenskar som vi till exempel låter bo på härbärgen trots att all forskning säger att det inte är bra och att det är problematiskt på olika sätt. Ändå måste vi komma tillrätta med problemet och vidta nödåtgärder så att de inte lider av uppenbar nöd. Det finns många argument mot att på allvar ta tag i problemen men i grunden är det så att de tagit sig hit med stor möda och får stanna här i tre månader, då bör vi hålla den värsta nöden borta.

Ser du någon lösning?

– Jag tror att det måste lösas på olika plan. Det vi kan göra är att se till att de inte ligger och fryser ihjäl. Samtidigt måste vi se till att det blir drägligt för dem i deras hemländer genom att trycka på EU. De är här och det går inte att ignorera.