Det kanadensiska gruvbolaget Goldcorp öppnade guldgruvan Marlin i Guatemala 2005. Utvinningen startade utan att bolaget i förväg fått medgivande från den lokala ursprungsbefolkningen och kritiserades hårt redan från start.

– Det är ett företag som exploaterar både ursprungsbefolkningen och landet, säger Mario López, ledare från urfolksgruppen Maya K’iche’ och mayanätverket Waqib’ Kej i Guatemala som är i Sverige för att sprida information om situationen och vädja om att AP-fonderna ska sluta investera i Goldcorp.

– De driver bort befolkningen, tar alla tillgångar och lämnar den förstörda marken efter sig. Det finns varken någon plan eller pengar avsatta till återrestaurering av marken, säger han och berättar även att företaget utnyttjar de fattiga som bor i området där det värdefulla guldet ska utdrivas.

– De övertygar familjerna om att sälja sin mark mycket billigt till företaget. Företaget påstår att de köper marken, men i praktiken handlar det om så små summor att familjerna praktiskt taget gett bort marken. De som inte säljer hotas, ibland till livet, tills de gör det. De har inget val.

Interamerikanska kommitten för mänskliga rättigheter krävde 2010 att regeringen i Guatemala omedelbart skulle stoppa driften i Marlingruvan och även FN-organet ILO har kritiserat gruvdriften, men AP-fonderna har ändå investerat 182,5 miljoner av de svenska pensionsspararnas pengar i Goldcorp.

AP-fondernas etikråd har tidigare försvarat sina investeringar i bolaget med att de kan göra större påverkan genom dialog med gruvbolaget. Men det går inte att prata om dialog i sammahanget, menar Mario López.

– Det är klart att om de pratar med Goldcorp så kommer de säga att allt är bra och att de utvecklat arbetet med de mänskliga rättigheterna. AP-fonderna måste söka andra källor än företaget för information, de borde lyssna på vittnesmålen från folket där och skicka sina egna utredare till platsen för att se hur det faktiskt ser ut.

– Hur gruvnäringen än görs, kan den inte göras på ett miljövänligt sätt som inte exploaterar och fördriver lokalbefolkningen. Vi vill att de slutar agera i området. Om AP-fonderna drar sig ur, finns en möjlighet att företaget slutar operera i området.

Enligt nuvarande regelverk ska AP-fonderna ta hänsyn till etik och miljö utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning. Åsikterna om AP-fondernas direktiv går isär bland riksdagens partier. Vänsterpartiets Ulla Andersson uppger att partiet vill ändra på reglerna:

– Kraven på etik och miljö ska inte underställas avkastningskraven. Det leder till den situation vi har idag, där investeringar ofta görs i bolag som bryter mot mänskliga rättigheter och skadar miljön. Vi menar att det ska lagstiftas om en annan formulering där det etiska går före. I dag betalar AP-fonderna ut mer i bonusar än vad de lagt på uppföljningar av sina placeringar, säger hon.

Folkpartiets Ylva Westlund menar dock att ”en god etik och hållbarhet inte behöver stå i konflikt med långsiktigt god avkastning” och skriver i ett mejl till Fria att partiet inte har några förslag om ändringar för direktiven.

Pensionsgruppen, bestående av allianspartierna och Socialdemokraterna, kom i våras fram till att direktiven om etik- och miljöfrågor ska ses över. Några eventuella lagändringar kan dock inte ske förrän tidigast om två år. Mario López menar att om Sverige ska vara en stat som står för de mänskliga rättigheterna måste de etiska reglerna för AP-fonderna ändras.