Ecuadors nya gruvlag tvingar bolag som verkar i landet att skydda miljön, annars kan tillståndet dras in. Samtidigt ska ett statligt gruvföretag bildas och storskalig brytning tillåtas. En statlig skatt på fem procent av metallexporten införs. President Rafael Correa hävdar att lagen är nödvändig för att bekämpa fattigdomen i landet. Men Ecuadors indian- och miljöorganisationer är inte alls nöjda.

– Den nya lagen kommer inte att få bukt med de problem som den småskaliga gruvdriften skapar. Och lagen tillåter stora gruvprojekt i framtiden, vilket kommer att innebära än större problem, säger miljöaktivisten Gloria Chicaiza till tidningen El Comercio.

Under de senaste månaderna har regeringen stängt flera små, olagliga gruvor för att visa att man tar miljöhotet på allvar. Vid tillslagen har ägarna flytt fältet och lämnat arbetarna, i flera fall barn och gravida kvinnor, ensamma kvar i schakten. Det finns uppskattningsvis 1 000 olagliga gruvor i Ecuador.

Bergskedjan Anderna löper genom hela Sydamerika. I Andernas dalgångar bor inkaättlingar som försörjer sig som jordbrukare. De gillar inte att få gruvor till grannar. Vid utvinningen frigörs tungmetaller och andra miljöfarliga ämnen. Gifterna hamnar ofta i samma floder som förser invånarna med dricksvatten och som bevattnar åkerfälten.

I takt med att metallpriserna har rusat i höjden under de senaste åren har gruvindustrin brett ut sig i Anderna, med allt fler konflikter som följd. Ett av många exempel är byn Choropampa i provinsen Cajamarca i Peru. År 2000 spillde Newmont Mining Corporation från USA ut 150 kilo kvicksilver i området. Efter åratal av rättsprocesser godtog provinsregeringen ett skadestånd på blott tre miljoner US-dollar, en obetydlig summa för världens största guldproducent. Choropampa måste dessutom dela summan med en advokatbyrå i USA och två grannbyar.

– Skadeståndet är löjligt lågt, vi känner oss förolämpade! Än i dag dör invånare i Choropampa av giftet och våra politiker stödjer oss inte, beklagar byns borgmästare Graciano Carvajal.

Carvajals företrädare på borgmästarposten dog i sviterna av en kvicksilverförgiftning förra året. Han blev bara 34 år gammal.

Fallet Choropampa är trots allt ett undantag. I ytterst få fall erkänner gruvbolag att de har skadat miljön. Mayaättlingarna i San Marcos i Guatemala har kämpat mot kanadensiska Goldcorp i flera år utan att få gehör hos landets myndigheter. Tvärtom, regeringen har slagit fast att gruvbrytningen inte förorenar miljön i San Marcos.

– Våra brunnar har sinat. Förr kunde 40 familjer hämta vatten ur vår brunn, men nu har den torkat ut, sade Crisanta Hernández från byn Ajel när hon vittnade inför Latinamerikas Vattentribunal.

Vattentribunalen är inte en domstol utan en ickestatlig organisation som tar upp fall som rör tillgången till rent vatten. Mayaättlingarna hävdade att Goldcorp hade förorenat grundvattnet, skövlat skog och använt så mycket vatten att brunnarna sinat. Tribunalen slog fast att gruvbolaget var skyldigt på alla punkter. Utslaget saknar laga kraft men gav ändå invånarna i San Marcos en slags upprättelse.

En viktig orsak till konflikterna är att gruvdriften sällan bidrar till att utveckla området där metallerna bryts. Gruvdistrikten ligger ofta i fattiga landsändar som har glömts bort av regeringen. Det bästa exemplet är bolivianska Potosí, där den enorma gruvan Cerro Rico har exploaterats oavbrutet sedan 1545.

Trots de enorma rikedomar som har brutits i gruvan är Potosí den fattigaste provinsen i Sydamerikas fattigaste land. De senaste åren gruvboom har bara delvis gynnat invånarna. För det mesta är det ett fåtal ägare och staten, genom skatter på metallexporten, som har tjänat stora pengar på högkonjunkturen.

De statliga skatterna på gruvexporten har fyllt bland annat Chile, Peru och Bolivias statskassor under högkonjunkturen. Regeringarna är beroende av gruvinkomsterna för att få statsbudgetarna att gå ihop och har därför kohandlat med miljön vid flera tillfällen.

Det är osäkert hur finanskrisen kommer att påverka gruvindustrin. Å ena sidan har de låga metallpriserna gjort flera planerade gruvprojekt olönsamma. Å andra sidan kommer fungerande gruvbolag tvingas sänka sina kostnader, vilket kan leda till att de struntar i miljökraven för att behålla vinsterna.