Så kan ortens varor konkurrera
Miljöfördelar till trots har alla inte råd med närproducerat. För att det ska kunna slå igenom måste det kunna stå sig mot billiga importvaror. Lundaprofessorn Alf Hornborg har skissat på en lösning – en parallell valuta som endast fungerar i lokalsamhället.
Tanken är enkel. Staten ger en viss summa av den nya valutan till alla i form av en medborgarlön – haken är bara att den endast kan användas för varor och tjänster som är producerade inom ett visst avstånd från försäljningsstället.
På så sätt kan det närproducerade konkurrera med billigare importvaror, som fortfarande skulle gå att köpa för vanliga pengar.
– Efterfrågan på långväga produkter skulle minska radikalt och avståndet som produkterna färdas i världen skulle reduceras kraftigt, säger Alf Hornborg under en föreläsning.
Fördelarna med den nya parallella valutan skulle vara flera, menar han. Och på flera plan. Lokalsamhället skulle få en ny injektion då den lokala näringen skulle blomma. De globala miljöproblemen skulle minska och den lokala livsmedelsförsörjningen åtgärdas.
– Länder med god ekonomi står plötslig inför konkurs. Vad säger att Sverige kommer att vara förskonat? Hur ska vi se till att vi får mat?
Den alternativa valutan skulle kunna växlas in av företag till vanliga pengar. På så sätt cirkulerar den alternativa valutan tillbaka till myndigheterna. Men det finns en invändning. Den lokala valutan skulle varken beskattas eller ge någon ränta. Vilket skulle innebära ett inkomstbortfall för staten. Men det är något Alf Hornborg menar skulle jämna ut sig med mindre kostnader för bland annat transportnät och socialförsäkringsskydd. Samtidigt som samhället skulle stå bättre förberett till att erbjuda en bastrygghet om ekonomin skulle kollapsa.
– Det skulle också innebära bättre matkvalité och minskade förluster vid transport och överproduktion. I dag är det förbehållet det fåtal som har råd att köpa organiskt odlad mat.
Men något större hopp om att få genomslag för sina idéer har inte professorn. Inte än. Fortfarande är det idén om evig tillväxt som är den rådande inom nationalekonomin, även om han märkt av en öppning för kritiska perspektiv. Inom EU pågår nu ett stort forskningsprojekt som ska presentera rapporter för hur det ekonomiska systemet ska kunna främja hållbarhet. Flera tillväxtkritiska forskare från Lund är en del av projektet som startade efter finanskrisen. Även om majoriteten av forskarna i det stora EU-projektet är nationalekonomer som är mera försiktiga med att ifrågasätta sina grundantaganden, säger Alf Hornborg.
– De som utmanar systemet betraktas som okunniga.
Desto mer gehör för alternativ hoppas han kunna utveckla inom ett nytt forskningsprojekt på KTH som ska undersöka olika scenarier för en framtid utan tillväxt. Vad kan förändringar i tillväxten innebära för välfärdens organisation och finansiering? Hur kan dessa upprätthållas och utvecklas i olika delar av landet? Det är frågor som ska diskuteras inom projektet som är finansierat av forskningsrådet Formas.
– Mitt intryck är att det blivit högre i tak när det gäller att kritiskt diskutera business-as-usual.
När tror du att sådana här idéer kommer att diskuteras på allvar?
– När det sker en riktig finanskris, jag tror vi bara har sett början. Då kommer politikerna behöva hitta helt nya lösningar. Jag tror inte att vi med logiska argument kan vända på situationen nu, den här utvecklingen måste uppenbarligen ha sin gång. Jag hoppas bara att det inte behöver bli allt för katastrofalt.
Bakgrund
Alf Hornborg har i 30 år studerat ekonomi ur ett antropologiskt och humanekologiskt perspektiv. År 2010 kom han ut med boken Myten om maskinen där han argumenterar mot idén om att pengar och ny teknik kan lösa hållbarhetsproblemen. Teknik är endast ett sätt att förskjuta utsläpp och arbetsbelastning till någon annanstans i världen, resonerar han i boken. Att vi kan göra pengar till mer pengar, medan naturresurserna är konstanta, är ett annat grundproblem. ”Ju mer resurser vi förstör i ett första varv, desto mer har vi råd att förstöra i nästa varv”, säger han.

