Det sceniska samarbetet mellan Folkteatern, Unga Folkteatern och Stadsmissionen är inne på sitt tredje år och just nu spelas Lars Noréns Kliniken. Kim Lantz, som har stått för regin i de båda tidigare uppsättningarna Breaking the Waves och Happyland 1979, regisserar även denna gång men har fått förstärkning av Unga Folkteaterns Saga Björklund Jönsson.

På scen står tretton personer och det är en brokig skara. Skådespelarna kommer från både Unga Folkteatern och Stadsmissionen och har vitt skilda bakgrunder, berättar de båda regissörerna.

– Det är en stor del av projektet, att samla personer från väldigt olika håll, berättar Kim Lantz, som menar att det finns en styrka i olikheterna.

– Mötet mellan dessa människor blir väldigt speciellt, de hade förmodligen inte träffats annars, fortsätter han.

Föreställningen utspelas på en psykiatrisk klinik men Kim Lantz och Saga Björklund Jönsson säger att de personer vi ser på scen kan vara vilka som helst. Det är livsöden och människor som står i fokus, inte psykiska diagnoser.

– De råkar befinna sig just här. Den psykiatriska kliniken är en miljö, inte ett tema. Vi ger oss inte in i psykvårdsdebatten, de psykiska besvären är inte relevanta. Kliniken är bara en bra plats, säger Kim Lantz.

Hur lika, och även olika, vi människor är ser de som en poäng med föreställningen. Publiken ges en möjlighet att se in i en liten del av verkligheten och pjäsen följer inte en traditionell dramaturgisk kurva, det är bara ett skeende, just där och just då med just de människorna, berättar de båda regissörerna.

– Det är som ett tittskåp, vi ser en bit av verkligheten, säger Saga Björklund Jönsson.

Förutom att ett eventuellt överskott går till Stadsmissionens hjälpverksamhet innebär samarbetet att några av de medverkande tillhör de som besöker Stadsmissionen regelbundet, och dessutom får Stadsmissionen en tredjedel av biljetterna att dela ut gratis bland besökarna.

På Stadsmissionen har teatersamarbetet blivit en viktig del av verksamheten, berättar samordnare Lars-Erik Östebo.

– Vi är ju en organisation som vill hjälpa människor i utanförskap att hitta vägar och vägleda in i ett innanförskap igen, då har den här verksamheten blivit ett viktigt verktyg. Dels för att de medverkande får ett sammanhang, en gemenskap, en entusiasm och en plats där man kan växa som människa, och dels för att de som kanske inte brukar få ta del av kultur får en chans att göra det.

Efter starten för tre år sedan har det blivit mer än bara uppsättningar med Folkteatern, berättar han.

– Vi har en teatergrupp som har små uppträdanden ibland och de anordnar även underhållningskvällar.

Just nu är det dock fullt fokus på Kliniken. Föreställningen spelas på Folkteatern fram till 3 maj.