I samband med bokmässan gjorde Winnet, en neutral mötesplats som bland annat förmedlar kontakt med kvinnliga nätverk och företag, en enkätundersökning med rubriken: Vad vet du om jämställdhet? Frågorna baserades på de nationella jämställdhetsmålen och aktuell statistik från Statistiska Centralbyrån. Över 200 svar pekade på att flertalet av oss vet mycket väl att Sverige inte är jämställt.

Trots detta verkar myten om vårt jämställda, moderna land vara seglivad. Regeringen har fastställt som mål att kvinnor och män ska ha samma möjlighet till inflytande i sina egna liv och i samhället. Målet gäller representation och makt, ekonomisk jämställdhet, jämn fördelning av det obetalda arbetet samt samma rätt till kroppslig integritet.

Den senaste statistiken från SCB visar att kvinnor är underrepresenterade i styrelser och som chefer, särskilt på högre nivåer. Detta är särskilt underligt eftersom kvinnor generellt är mer välutbildade än män. Hur kommer det sig att kvinnors kunnande och kompetens inte tas tillvara vid rekrytering till chefsposter och till styrelser? Detta trots att det dessutom visat sig vara lönsamt för företagen att ha kvinnor i ledande positioner. Generellt verkar trenden hålla i sig: män föredrar att leda tillsammans med andra män och bortser från det rationella i att tillvarata kvinnors kunnande. Om trenden inte bryts behöver vi införa kvotering till styrelser och könsneutrala rekryteringsrutiner vid tillsättning av nya tjänster.

Trots överrepresentationen av välutbildade kvinnor (70 procent av studenterna på högskolenivå) så ligger kvinnors löner generellt 20 procent under männens löner. Om man räknar på denna skillnad under en livslön så motsvarar den uppemot 3 miljoner kronor som kvinnor förlorar på grund av en ojämställd lönesättning på arbetsmarknaden. Löner inom kvinnodominerade yrken ligger dessutom alltid lägre än löner inom mansdominerade yrken.

Självfallet bör både kvinnor och män även ha rätt till kroppslig integritet, i hemmet såväl som på arbetsplatsen. BRÅ räknar med att cirka 20 procent av sexualbrotten anmäls. Medan kvinnor i större utsträckning drabbas av våldsbrott i hemmet och av en bekant förövare, riskerar män att drabbas utomhus av en obekant förövare. I flertalet fall är förövaren en man. Vi måste öka kunskapen om mekanismerna bakom det genusrelaterade våldet för att kunna åtgärda problemet på ett effektivt sätt. Det är främst en fråga om rättvisa och demokrati men även en fråga om välfärd och lönsamhet.

Sverige har lång väg kvar till jämställdhet och myten om att vi är jämställda leder till passivitet i frågan. Vår enkätundersökning visar att många sett igenom myten och kanske själva delar upplevelsen av ojämställdhet.

Genom att uppmärksamma detta och aktivt arbeta för fler kvinnor och män ges lika villkor på arbetsmarknaden, erhåller likvärdiga löner och möjligheter att förena arbetsliv med privatliv, kan vi långsiktigt skapa ett samhälle där alla får samma möjlighet till inflytande i sina egna liv och i samhället, oavsett kön.