Höstmörkret ligger just nu lågt över våra tak. Trots att det är morgon orkar inte ljuset nå ända fram. Vinden tar i från djupet och skakar om det mesta. Regnmolnen har parkerat just här och väntar bara på att bli välfyllda så att de kan släppa ner sitt vatten över oss.

Det är med andra ord en riktigt kulen höstdag. Björken har fällt sina löv och står så naken och stel. De blad som finns kvar på träd och buskar antar en allt mer brun ton. Vi går i rask takt mot nästa årstid – vintern. Den som jag kan leva utan...

Något som en del inte kan leva utan är djur! Jag hade förmånen under den gångna veckan att få besöka en plats långt från allfarvägen, där en familj bor så naturskönt mellan två berg, högt och vackert med åkrar och ängar som utsikt. Där lever de med sina hästar, hundar, katter, får, baggar och höns. Ett för mig helt otänkbart sätt att leva, men för dem den största meningen med livet.

Hit kommer även ungdomar som kommit fel i livet, för att rehabiliteras genom kärleksfull familjekontakt och meningsfullt arbete bland djuren. Det är klart dokumenterat, att kontakten med djur öppnar upp många knutar och är läkande för själen. Likaså att ha rutiner och normer att följa och leva efter.

Vi hade en underbart skön och inspirerande dag att minnas när vi återvände till vårt stadsboende. Några av oss var rörande eniga om att vi inte skulle klara av att bo avsides. Tur att vi är olika!

Detta att vi är olika, är ju själva tjusningen med mänskligheten. Ingen är den andra lik rakt igenom. Vissa anletsdrag kan vara lika bland syskon men ändå är det mycket som skiljer var och en åt. I en syskonskara på fem som jag är väl bekant med,  så är det ingen som har samma intresse. Alla har hittat sin egen nisch och inspiration. Det är rätt fascinerande med tanke på att alla har fötts av samma föräldrar. Förmodligen finns gener, som inte enbart kommer från föräldrarna utan även från förfäderna. Det har visat sig att äldre i dag icke levande släktingar, hade fallenhet och intresse för något som en av de fem i dag har. ”En doft från en svunnen tid” har fått nytt liv!

Livet är förunderligt och förvånar och överraskar oss många gånger. Det är spännande att uppleva vad livet har i bakfickan och som vi inte kunde ana oss till.  Själv förundras jag över de som skyller på sin ålder, för att inte våga förverkliga sina sedan länge dolda drömmar. Det är bråttom! Livet är till för att levas fullt ut!

Jag har bråttom för att hinna få ner alla inneboende ord på papperet. Trots att jag har skrivit hela livet, så är det först under senare år som jag har insett det för mig livsviktiga – att få dela orden med andra. Att skriva för livet!