Övertrycket visade sig vara i högsta laget, eftersom läkarvetenskapen har ändrat åsikt i frågan. Nya regler gäller och det är inte längre tillfredställande med höjda blodtrycksvärden med stigande ålder. Något som tidigare betraktades som högst normalt. Det är tydligen mot naturen enligt nya vetenskapliga teorier, i alla fall om man får tro beslutsfattarna.
Efter några återbesök med nya kontroller och en liten lektion i det riskabla med förhöjda blodtrycksvärden, funderade min läkare länge och väl, och sedan funderade han lite till. Efter att han funderat klart kom han fram till att jag inte behövde äta några ”piller”, som han uttryckte det, även om jag låg i riskzonen. Jag skulle återkomma om ett år för ny provtagning.
Oavsett ämnesområde brukar jag alltid ställa mig frågan varför när jag står inför ett oklart eller otydligt begrepp. Så jag funderade även jag. Är det läkarvetenskapen eller kapitalet som skapat de nya reglerna?
 För en oinvigd är det svårt att veta vad som döljer sig bakom alla märkliga politiska beslut, oavsett om de handlar om vår hälsa eller det som något oklart brukar kallas omsorg.

Min misstro mot storfinansen gjorde att jag genast misstänkte att något av de stora läkemedelsbolagen var inblandade. Hade de kanske skickat ut en av sina listiga lobbyister för att påverka berörd myndighet? Ja, så där gick mina funderingar. Tanken kanske är helt galen, eller kanske inte, eftersom affärsdrivande företag i alla lägen vill maximera vinsten.
Kanske kläcktes idén av marknadschefen på det stora läkemedelsföretaget, då han anade en presumtiv grupp av äldre medborgare som bolaget kunde berika sig på. Det kanske var vad han tog fasta på, när han föreslog tanken för högsta chefen. Högsta chefen behövde inte grunna skärskilt länge. Han sa bara ett ord: Topp! I det läget befinner vi oss i dag. Eller finns det en annan förklaring?
 
Sen funderade jag vidare. Eftersom de flesta nationer i västvärlden, inklusive Japan, ägnar sig åt en dold tävlan om vilket land som har den högsta medellivslängden, kanske det ändå finns en koppling mellan läkemedelsbolagen och regeringarna. Det brukar nämligen vara ett mått på hög levnadsstandard. Något att skryta med, anser parlamentariker i de berörda länderna.
Efter ett sådant lyckohopp, kommer ofta eftertanken. Vår usla äldrevård som brukar granskas livligt av medierna är inte mycket att visa upp för omvärlden. De ansvariga brukar, efter många bortförklaringar och klavertramp, smyga ut bakvägen när de ställs inför fakta. Det är inte särskilt anmärkningsvärt att det ser ut som det gör när överheten prioriterar skattesänkningar och privata vinstintressen för de redan välbärgade före social välfärd.

För att återgå till min läkares lektion om blodtryckets risk för allas vår hälsa, får jag kanske ompröva mina farhågor om läkemedelsindustrin. Jag får lita på överheten och rätta in mig i ledet som en god och ansvarstagande medborgare. Något som undersåtar har gjort i alla tider.