Krönika: Sanningen och inget annat
Sanningen vinner sägs det. Men visst konkurrerar den i vissa stycken med ”vita lögner av omtänksamhet, för att skona någon”...
Sanningen svider! Det vet vi alla som fått sanningen kastad i ansiktet, precis som den är. Ibland häpnar vi kanske över hur oförskönat den levereras. Kunde inte orden ha sagts på ett mera diplomatiskt sätt? Kanske förtjänar vi ibland ”raka rör” för att vakna upp.
”Du är kraftigt överviktig”, fick en vän höra när hon sökte läkarhjälp för en skada i sitt ben. Det var det sista hon ville höra i den situation hon befann sig. Hon om någon var väl medveten om sin vikt. Så säger denne man dessa ord rakt ut! Dessutom var han snygg...
Där satt hon, delvis avklädd – i dubbel bemärkelse. Hon berättar att hon förvandlades till en flodhäst som sjönk med ett plums! Hon upplevde hans sanning som oförskämd, om än en klar sanning. Den sved och den svider än, säger hon uppgivet.
Ibland ber vi någon att ärligt och uppriktigt säga vad de tycker. När de sedan gör det, kan vi inte alltid ta till oss deras ord. Vi hade kanske inte förväntat oss det vi fick höra.
Hur gör vi? Är vi sanningsenliga eller säger vi det vi tror att vederbörande hoppas på att få höra? Ingen vill väl medvetet såra någon.
Sanningen vinner, sägs det. Men visst konkurrerar den i vissa stycken med ”vita lögner av omtänksamhet för att skona någon”? Trots detta är min paroll ”sanningen framför allt”. Den går att servera på ett för mottagaren smakfullt sätt, om man försöker att välja orden rätt.
En sak som är absolut sann, är att årets julgran är i farozonen. De stackars träden är drabbade av en smittsam sjukdom. De har angripits av en svamp och deras barr är gulbrunt rostiga. De står olyckliga bredvid de friska gröna tallarna och hänger med grenarna. Lyckligtvis kommer de att tillfriskna till nästa år. Men ta för Guds skull inte in en sjuk gran, för då får du en mycket otrevlig lukt i hela huset! Satsa kanske på att ha en tall i år! Det är gott om tid att fundera och vänja sig vid tanken.
Inför allt nytt som inträffar ska vi ställa om och vänja oss. Somligt går som en dans, medan annat går trögt eller inte alls faller på plats. Just nu har jag fasligt svårt att vänja mig vid att vara farmor på distans. Det är definitivt inte lätt! Jag försöker, men landet är väldigt långt och milen många.
”Är det nån som har en ledig etta i Jönköping?”