LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Krönika
Stig Åke Stålnacke

Läsarnas Fria

Krönika: Vårt dagliga bröd giv oss i dag

Jag inbillar mig att det finns åtskilliga bland mina läsare som skulle bli högst förvånade om jag talade om ”vårt dagliga bröd” som något heligt.

Jag fruktar till och med att några kanske skulle tro att jag drabbats av solsting eller stollighet om jag nalkades tanken på brödbak med en sorts andakt. Och ändå är det så med bullarna, baket i mitt liv. Jag har varit springpojke i ett bageri och kört runt med limpor, wienerbröd och kavringar. Jag har haft syskon och fjällor som under sina tidiga tonår jobbat på små bybagerier och nästan alla jag talat med om bagerier har fått en glimt av högtid i ögonen när de berättat om sin ungdoms tid i bagerier. Nästan som om de hade varit förlovade med en limpa!

Jo minsann, kanske beror det på att jag nu börjar bli så skrämmande gammal att jag talar om och tänker på bagerierna som en sorts heliga rum, ofta inrymda i någon trång källare i en liten by, någonstans och över allt i Sverige.

Ditt dagliga bröd… Vårt dagliga bröd… Jojo, det finns till och med i en klassisk bön som alla – och jag menar ALLA – uppväxta i Sverige har rabblat. Och min vän Anders i Löderup vet att berätta att hans barndoms helige bagare i hembyn Baske var ”aposteln” som en gång stod för tillkomsten av Sveriges godaste kavring. Det var Sam Bagare, som med skärmmössa och konduktörsväska reste runt och lämnade ut sina heliga ”oblater”. Nej, jag hädar icke. För brödet är fortfarande A och O på våra bord.

Från Bagar-Sam i Baske till Olofssons bageri i Myckling i Norrland (någonstans i Själevads centrum). Ja, bullar trillades varje tidig morgon och de glada bagarna, de morgonpigga människorna vid degen och de vedeldade ugnarna satte oförglömliga spår i våra liv.

Minns ni dofterna i ett bageri? Jo, det gör ni. Det gör varenda en av er, och oss. Wienerbröden doftade himmelskt och de runda bullarna liknade flickornas knoppiga behag. Kom sedan inte och säg att inte bagerierna bar med sig livets ljuvligheter och heligheter.

Vårt dagliga bröd, giv oss i dag… I Baske, och i Myckling.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Krönika: FICK-Journalen – ett 50-årsminne

Det var exakt 50 år sedan. Jag var en ung man som var mycket förtjust i att köpa kostymer per postorder från en butik i Stockholm som hette Hollywood. Jag var inte snobb, nej långt ifrån. Men jag höll reda på 1950-talets idoler och favoriter. Damer sökte man sig, det var en livsluft. Folkets Park gällde, alla mina kamrater var väl orienterade i tidens dansband och sångare. På den tiden hette de förresten vokalister.

Läsarnas Fria

Krönika: Konst som livets guldkant

Under en mycket, mycket lång tid har jag skrivit om konst. Mest har det handlat om bildkonst. Jag kom att intressera mig för tavlor. Tavlor som blev skådeplatser för människors längtan, människors drömmar, svartsjuka, kärlek och nyfikenhet.

Läsarnas Fria

Krönika: Vart tog våra drömmar vägen?

Jag vill bli damfrisörska, sa hon. Sju år var hon kommen och hennes dröm om lycka var att bli någon som gjorde andra vackra genom att fixa med deras hår. En grabb ville bli polis. Han ville nog ha makt och blanka knappar. Batong och bil med strålkastarljus.

Läsarnas Fria

Krönika: Konungslig journalistik

Jag vet inte var jag ska börja och inte heller var jag kommer att sluta med den här texten. Denna krönika är avlad ur en svit texter som jag nyss läst i mitt purfärska exemplar av mitt fackorgan Journalisten. Den handlar till stor del – eller i vart fall i en liten men upprörande del – om kungajournalistik.

Läsarnas Fria

© 2025 Fria.Nu