Vill du ha ett råd? Ge inga råd! Ändå är det just det jag gör nu...
Tänk så lätt vi har för att komma med våra geniala och "objudna" råd och lösningar på det mesta. Vi har alltid åsikter och tankar om hur vi tycker att det ska vara och vi är snabba på att tala om det. Många gånger, ja i de flesta fallen är det i ren välmening vi gör det. Vi tror att vi gör personen i fråga en tjänst.

Det är en konst att lyssna och visa intresse för vad någon har att säga. Att ge av sig själv och att lyssna förutsättningslöst är inte alltid lätt. Många gånger vill tankarna ge sig ut på egna vägar och koncentrationen brister. Vi "låtsas" lyssna, men gör det bara med ena örat. Kanske har vi nog av våra egna bekymmer-tankar.

Det kan vara sårande att upptäcka att den vi vill delge något, kanske i förtroende, inte odelat ger sitt intresse. Ett mumlande, en irrande blick och i värsta fall vänder personen helt sonika ryggen till och hittar ett intressantare objekt. Det är inte så vanligt, men det händer. Då har man misstagit sig på personen och lovar sig själv att "aldrig mer"...

Det finns ett talande uttryck som säger "varav hjärtat är fullt talar munnen". Naturligtvis måste man förstå, att inte alla är så intresserade av det som uppfyller just ens eget liv. Men om man gör pinan kort, så borde det vara möjligt att ge en stund av sitt liv till att lyssna. Livet är ju en form av dialog där vi ger och tar.

Somliga är väldigt uppfyllda av sitt eget och bryter in efter första meningen. De tar över och berättar om sitt och har ingen tanke på att lyssna till den som från början hade ordet. Ta den här frasen, som vi nog alla kör med: "Hur är det?" Är vi beredda på att aktivt lyssna, om personen börjar berätta hur det verkligen är? De flesta förväntar sig ett kort "bra", och blir besvärade ifall det kommer något annat. Just då fick de väldigt bråttom...

Ibland undrar jag också över varför vi har så bråttom. I och för sig är hela samhället uppbyggt på effektivitet. Det är i tiden att visa, att man har en fulltecknad agenda, är väldigt upptagen och ilar mellan de olika tidpunkterna. Medan vi springer genom livet så springer livet ifrån oss!

Nu är jag själv så lyckligt lottad att "vårt hem är vårt företag" och cheferna är min man och jag. Vi beviljar gladeligt ledigheter och långsemester numera. Några vikarieproblem finns inte. Vi slipper ta hänslyn och bli besvikna. Inkomsterna ligger i låglönenivå, men vi har lärt oss att "rätta munnen efter matsäcken". Det föreligger inga nerläggningshot eller varsel. Vi kör vidare så länge hälsan står oss bi. Varje ny dag är en gåva!

"I dag är första dagen på resten av ditt liv" - Det är väl trösterikt!

(citat från okänd författare)