Jag brukar ligga och lyssna på Karlavagnen ibland. Trots att det oftast är väldigt intessanta ämnen, så lyckas jag ofta somna ifrån allt. Häromkvällen var jag precis på väg in i dvalan när jag hörde något, som gjorde mig klarvaken. De pratade om en dryck, som jag i största okunskap lockats att köpa vid något tillfälle. Kanske var det beroende på den fångande reklamen och dess fräscha utformning. Jag tyckte då att drycken var god och helt i min smak. En av mina söner påpekade att han var förvånad över att jag köpt just den sorten. Det är mycket skräp i den, menade han. Personen som pratade i radion, upplyste om att just den drycken innehåller i stort sett bara vatten och kemikalier. Förstår ni att jag blev klarvaken!

Som konsument är det inte lätt att hitta rätt i denna snårskog av E-tillsatser. Det är en hel vetenskap och förmodligen borde vi ha Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken med oss lika självklart som vi har betalningsmedel med oss. I den finns en uppställning över alla E-tillsatser. Och det är en skrämmande läsning där de flesta uppvisar hälsorisker. Vad är det vi matas med?
Jag står i affären och läser innehållsförteckningen och hittar jag alltför många tillsatser så köper jag helt enkelt inte varan längre. Det stabiliseras och färgas och tillsätts smakämnen vi inte bett om. I mina ögon förekommer mycket fusk och vi konsumenter sväljer betet i rent oförstånd.
Nu försöker fler och fler att bli medvetna och sätta sig in i livsmedelsindustrins produktutbud med kritiska ögon. Inte är det lätt att vara konsument! Jag har full förståelse för de barnfamiljer som i brådska springer in i affären och köper färdiga köttbullar för att få middagen på bordet. Tyvärr är det långt ifrån mammas köttbullar eftersom de görs på minimalt med kött och massor av utfyllnad.

Tänk så skönt det är att man har vatten i sin kran! Vilken superb bekvämlighet! Och vi har rent vatten som är drickbart. Ibland kommer det över mig hur självklart det är för oss, att vi har vatten och kan blaska på och spola som vi bara vill. Jag brukar se dem framför mig, kvinnorna i olika u-länder som med majestätiska hållning bär sina krus och hinkar på huvudet. Och vilket vatten sen! Det skulle inte ens duga till att tvätta sig i för oss. Och magen skulle revoltera direkt.
Finns det någon rättvisa i världen? Nej det kan vi nog alla hålla med om att det inte finns. Livet är absolut inte rättvist. Medan vi äter oss mätta och övermätta, så svälter en stor del av världens befolkning. Många lever i den största fattigdom vi inte ens kan föreställa oss. Tänk så olika det slår och ändå är vi alla människor av samma värde och vi bor på samma jord! Det borde inte vara så stora skillnader.

Men nu är det fruktansvärt orättvist och därför känner jag, att ve den som klagar över vårt väder och att maten är dyr. Vi borde tänka efter innan vi öppnar munnen. Låt maten tysta munnen, sades det när jag var barn. Just så tänker jag nu – vi har mat att stoppa i munnen, modekläder på kroppen och fina hus att söka skydd i när det regnar. Skicka en tanke till våra medmänniskor i u-länderna och skaffa ett fadderbarn om du inte redan gjort det! Ingen kan hjälpa alla – men alla kan hjälpa någon.