LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Krönika
Signhild Hortberg

Läsarnas Fria

Krönika: Vi kan om vi bara vill och vi duger!

När jag inte längre kunde arbeta, tog jag fram min skrivklåda igen och livet fick ett helt nytt innehåll. Leta i ditt inre efter din skaparkraft! Den finns!

Är det nu som jag borde känna mig ”billig”, som bara lyckas få ihop en krönika då och då? Vad är en sådan värd mot en nyhet? Ändå fortsätter jag att ösa ord över er av det enklare slaget. Tänk om man vore en skjutjärnsjournalist, som likt en AK4 kunde smattra fram nyhetsstoff!
Suck – nu är det inte så. Jag är inte född att vara nyhetsjournalist. Mina ord ligger mera åt det roande och oroande hållet. Att driva med sig själv och olika situationer är en konst i sig och det är väl det jag tycker om att göra. Förutom att skriva dikter, långa handskrivna brev och en massa annat. Tre böcker ligger på lur och väntar på att jag ska bli stadd i kassa för att kunna ge ut dem. Bokförlagens dörr vågar jag inte ens glänta på, för där är det svårt komma in som amatör.

Man ska egentligen aldrig ge sig och backa innan man gått så långt framåt som det går. Det gäller att ha driv i stegen och ett självförtroende på topp! Om man inte har det så får man jobba på det. Livet är en strid och de omnämnda situationerna är en batalj för många av oss.
Det är bra att tro på sig själv och inte känna blygsel över att hålla fram det man är bra på. Dagens unga är betydligt bättre på det än vi ”mogna”, som tidigt fick lära oss att man inte ska förhäva sig och tro att man är något. Det kallades för skryt. Och det var ”fy skäms”!

I livets hårda skola möter man ofta vassa armbågar och rättframma uttalanden, som för en tillbakadragen person uppfostrad i herrans tukt och förmaning, kan framstå som skoningslöst uppträdande. Ord och handling blir till en kritik som tas för personlig, helt i onödan.
Ta det inte personligt, kan någon säga. Men hur gör man om man är som ett läskpapper och suger åt sig både beröm och påhopp urskiljningslöst? En del människor är väldigt känsliga och det bygger kanske till viss del på osäkerhet, att inte ha fått ”blomma ut” och visa vem man är. De har fått hålla tillbaka sitt rätta jag eftersom man inte ska framhålla sig själv.
Det var inte lätt att våga börja skriva offentligt och se sitt namn både här och där. I dag kan jag säga, att för egen del är jag numera stolt och glad över att jag kan skriva och att många vill läsa det jag skriver. Jag har tagit ett stort steg framåt och skulle så gärna vilja ta alla ängsliga och blyga vid handen och dra dem med mig fram i ljuset.
Alla är bra på något. Alla har en förmåga till något. Inget är mera värt än det andra. Det gäller bara att våga plocka fram sin förmåga och utveckla den. Det behöver nödvändigtvis inte bli i offentlighetens ljus men i vart fall i öppen dager.
Var inte blyg och orolig över att du ska duga. Du duger! Ta vara på den skapande kraft som finns inom dig och låt den bli till en mening i ditt liv!

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu