Det var i sällskap med min ”bästis” från barndomens första år som jag för en tid sedan gick runt i barndomens kvarter och pratade minnen. Vi blev som barn på nytt! Vi upptäckte att alla stenar, klippor, vägar och avstånd hade krympt. Vi var två vänner som just fyllda sju år lovade att aldrig glömma varandra. Det har vi inte heller gjort. Trots långt avstånd, många omvägar och händelser i livet, så har vi hållit kontakten. Hon blev kvar i sin hembygd medan jag flyttade långt upp i landet. Ödet hade en rolig överraskning åt oss i beredskap. Vi hittade båda våra blivande män på samma ort i norr. Livet har konstiga vägar. Vänskapen är för oss en dyrbar gåva som vi är tacksamma för och värnar om.
Det finns mycket i livet som är gratis, som en gåva till oss. Då jag i dag satt i den varma solen tänkte jag på vilken gåva det är att få njuta i lugn och ro, fri att röra mig utan hinder, höra fågelsången genom mina väl använda öron, som ibland verkar igenstängda. Och att, förvisso med glasögonens hjälp, se allt vackert omkring. Tänk att få vakna till en ny dag, att komma ur sängen och känna livsglädjen spira inombords. Vi planerar och blir planerna sedan förverkligade, så är det en fantastisk gåva.
Den största gåvan för mig just nu är i alla fall en söt tjej med stora blå ögon. Hon heter Emelie. Ni har nog hört mig prata om henne förr. Hon är mitt första barnbarn och hon har en STOR plats i mitt hjärta. Jag har haft förmånen att få följa henne under en hel månad nu. Vi lämnade allt där hemma för att få bo nära henne under hennes första tid. Hon är en glädje och hela vårt fokus. Nu förstår jag alla lyriska mor- och farföräldrar! Vilken underbar känsla det är!

Jo detta med lyrisk... jag tycker också om att uttrycka mig i lyriska ordalag. Det är många som skriver lyrik, men inte lika många som läser den. Den uppfattningen är min egen erfarenhet. Dikter uppfattas ibland som svåra att förstå. Det kan jag själv tycka i vissa fall. Kanske är det djupet som avskräcker och ger bottenlösa frågetecken. Men det finns många sorters dikter och de gamla kända poeterna lever än i dag. Deras verk innehåller många pärlor.

Pärlor kom jag på, är också just dessa trogna vänner som finns i alla lägen och som inte tröttnar. Jag har många pärlor, som jag symboliskt bär med mig nära mitt hjärta. Ovärderliga pärlor!
För en tid sedan hade jag på mig ett vackert halsband med en del pärlor som gnistrade. En vän kommenterade detta och var intresserad av äkthet och pris. De var hur oäkta som helst och hade en ”falsk” lyster. Men mina pärlor till vänner, de är äkta rakt igenom. De behöver inte något äkthetsintyg för att bevisa sitt värde.