Vård av äldre vanhedrar vårt land
Ska en äldre människa tvingas gå med bruten lårbenshals i fem veckor, utan att att sjukvården reagerar? Det här är bara en berättelse ur den svenska verkligheten.
Människan är av kött och blod. Vi kan älska och lida. Vi kan njuta och ha ont. Vi har skapat en tillvaro. Vi har skapat allt genom årmiljoner. Vi är den enda djurart som har skapat sjukvård, men är också den art som kan förgöra sig själv och sin egen framtid.
Än så länge har vi sjukvård. Samhällsmoralen säger att ingen i sverige ska behöva lida och ha ont. Ändå detta: En över 80-årig kvinna får gå med bruten lårbenshals i fem veckor. Nu har hon opererats och säger att det svartnar för ögonen när hon tänker på hur ont hon hade.
Ska en äldre människa tvingas gå med bruten lårbenshals i fem veckor, utan att sjukvården reagerar? Det här är bara en berättelse ur den svenska verkligheten. Jag kan inte somna på natten. Jag återkommer till hennes berättelse. Hon fick hjälp av barnen. Hon lades in på sjukhus. I journalen läste de om en inflammation i ena höften och antog att det var likadant i den andra där hon hade ont. Hon tvingades gå med ett gåbord. ”Jag har ont”, sa hon.
Hon fick cortison-sprutor. Skickades hem. Hon hade fortfarande ont. Ringde distriktssköterskan, som skickade henne på nytt till det stora sjukhuset – norra Europas modernaste. En äldre läkare skickade henne till röntgen. Hon hade bruten lårbenshals. De opererade.
Hade hon fallit? Råkat stödja foten fel? Vad hade hänt? I böckerna eller i datorn fann de, att lårbenshalsen ”spontant” kunde gå av: hon var kvinna – kanske benskörhet?
All denna smärta. Hon var antagligen för frisk för att vara sjuk, eftersom hon kunde argumentera. ”Jag hade kunnat strypa käringen om hon gått framför mig, när hon tvingade mig att gå”, sa hon om sköterskan efteråt.
Vårdskandal. Vi har en Lex Maria-lag, där även sjukvårdspersonalen måste göra en anmälan om de ser att någon felbehandlas. Men de får inte göra en anmälan utan patientens medgivande. En människa som har jobbat hela sitt liv och till slut fått pension i efterkrigstidens sverige klagar inte.
Jag kommer att försöka skriva sverige med liten bokstav i fortsättningen. Påminn mig om jag någon gång råkar skriva efter språkreglerna om egennamn!
Detta vanhedrar vårt land – vi måste erövra det åter.
