KY står för Kvalificerad yrkesutbildning. Ett bra initiativ, som dock inte är till för arbetslösa som inte längre får pengar från arbetslöshetskassan.
KY-mässa i Stockholm. Jag går dit och träffar ”det fina folket”, som berättar om olika utbildningar.
Jag tycker att det är ett bra initiativ, men tyvärr vet jag redan vilka svar jag kommer att få.
En ung man frågar om han kan hjälpa till med något. Jag svarar att han nog inte kan ge mig de svar jag behöver. Han blir förvånad och undrar vad jag vill veta.
Jag ställer frågorna. Vem finansierar utbildningen? Hur försörjer sig den som studerar? Svaret är att utbildningen är gratis och att man får söka studielån från CSN. Med andra ord, säger jag åt honom, att jag står utanför. Jag har inte rätt till studielån eftersom jag betraktas som för gammal, även om jag ser ung ut.
Jag tycker att utbildningarna verkar inspirerande, men de är tyvärr enbart inriktade på ungdomar. Min livserfarenhet räknas inte ens här i den kungliga huvudstaden, där makthavarna sitter på pottlocket.
Visst vet jag att även ungdomar diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden.
Olustig går jag därifrån efter att ha plockat på mig ett äpple och gratisgodis.
Jag mår illa av denna nedvärdering av människor, som informatörerna dock inte är skyldiga till.
Samma sak råder vad gäller den så kallade ”bristyrkesutbildningen”, som Arbetsförmedlingen ansvarar för. Dörrarna är stängda för mig, som har en hög utbildning – grundskollärare – ett yrke som det här samhället inte längre vill ha. Och något annat jobb får jag inte heller.
Snart är mina a-kassedagar slut, då även den ”automatiska förlängningen” är förbrukad, eftersom jag har minderåriga barn. Då återstår ”Tiggarkliniken”.
I en av Stockholms lokaltidningar läser jag ett reportage från Obamas USA under rubriken ”Utbilning inget skydd mot krisen”.
Vad gör det samhälle vi lever i för alla som nu kastas ut i arbetslöshet? Vad säger Tiggarkliniken – socialförvaltningen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen?